Dels måste jag vara fokuserad på det som händer (och det som jag ska se till att det händer), dels har jag själv haft stor glädje över den dagbok - dvs dokumentation - som hamnade på den här sidan förra året. Jag bokför mig inte på annat sätt – inte orkar jag skriva först allt jag gör professionellt, sedan blogga och till sist föra privata anteckningar!
För nu är det skarpt läge. Förra veckan gjorde jag en dag-för-dag planering och såg då, ur fågelperspektiv, att jag kommer att vara ledig en dag mellan må 23/3 – 1/5 =Påskafton. Tjoho! Alla andra dagar innebär arbete, resa, ansvar, skapande, administrerande, fysiska och/eller mentala prestationer. Ujuj. Det kommer att gå bra. Jag har valt det själv.
Dåså. Dagbok får det bli.
måndag 23/3
Kom fram sent igår kväll till min arbetsbostad (två timmar försenad från Stockholm pga trasig datorsladd). Upptäckte att kylen lagt av. (Tur att jag inte hunnit handla.) Frukost: en apelsin och några koppar kaffe på kontoret. Sen startade en riktig projektledar-dag: mail, telefonsamtal, kontrakt, besiktigande av bostad, biljetter, planering av kick-off. Färdigställer ansökan om stöd för att teckentolka en av föreställningarna i sommar (hur kan de undgå att bevilja - varför ska inte hörselskadade få ta del av en opera?). Pappersskäraren trasig – satan. Men min hyresvärd (bra kille) håller på att fixa en ny kyl.
Sist på dan: gymmet och mitt vanliga måndagspass, men blir knappt svettig. Var ledaren lite slö idag eller är det jag som kommit i trim?! Vacker solnedgång över stan.
Det har varit en bra dag. Kall och ensam. Men bra.
måndag, mars 23, 2009
söndag, mars 22, 2009
Söndagnovell, ännu en gång
Flickan satt i rummet med snedtak och sminkade sin Barbie med penolpennor. Sextiotalets skönhetsdrottning var nyklippt: ett hårt nylonsnagg stod åt alla håll. Ena benet var avvridet, och bredvid det kyskt obefintliga könsorganet gapade endast ett hudfärgat hål.
Dockan var hennes bästa vän. Det fanns ingen annan, varken i plast eller med hud. Ensamheten lyste likt ett irrbloss runt flickan, men ingen hann stanna upp och göra någonting åt det. Flickan själv märkte inget. Barbien fanns ju där, stilig med turkosblå ögonlock. Hon räckte. Trodde de alla.
En stor lockig hund slumrade vid flickans fötter. För en vecka sedan hade han ätit upp barnens kanin. Slitit sig in genom hönsgallret och tagit en luddig munsbit. Men det var glömt nu, glömt och begravet.
Utanför hördes ett längtansfullt råmande. Flickan satte dit en sista mouche innan hon la ifrån sig dockan, klättrade upp till fönstret och började vinka till korna. Majestätiskt ruskade de lätt på sina tunga huvuden och blinkade några gånger, tydligt så att hon skulle förstå att de hade sett henne.
Hon hade ännu inte rört vid något djur. Bara stått vid staketet. Hon hade stått där och andats in deras närvaro, deras tunga lukt, deras stadiga kroppar. Och hon hade sjungit för dem. Hojtat ut rader från "Singin' in the rain" på sin barnengelska. Ibland hade hon gjort en piruett också.
"När jag blir stor ska jag bli cow-entertäjner", tänkte hon.
Dockan var hennes bästa vän. Det fanns ingen annan, varken i plast eller med hud. Ensamheten lyste likt ett irrbloss runt flickan, men ingen hann stanna upp och göra någonting åt det. Flickan själv märkte inget. Barbien fanns ju där, stilig med turkosblå ögonlock. Hon räckte. Trodde de alla.
En stor lockig hund slumrade vid flickans fötter. För en vecka sedan hade han ätit upp barnens kanin. Slitit sig in genom hönsgallret och tagit en luddig munsbit. Men det var glömt nu, glömt och begravet.
Utanför hördes ett längtansfullt råmande. Flickan satte dit en sista mouche innan hon la ifrån sig dockan, klättrade upp till fönstret och började vinka till korna. Majestätiskt ruskade de lätt på sina tunga huvuden och blinkade några gånger, tydligt så att hon skulle förstå att de hade sett henne.
Hon hade ännu inte rört vid något djur. Bara stått vid staketet. Hon hade stått där och andats in deras närvaro, deras tunga lukt, deras stadiga kroppar. Och hon hade sjungit för dem. Hojtat ut rader från "Singin' in the rain" på sin barnengelska. Ibland hade hon gjort en piruett också.
"När jag blir stor ska jag bli cow-entertäjner", tänkte hon.
fredag, mars 20, 2009
Vårdagjämning
Idag kl 12.53 står jordaxeln exakt vinkelrätt mot solen, dvs dagen är lika lång som natten.
Och jag längtar efter att få dansa solen till mötes, öppna alla fönster och dörrar och säga till ljuset: välkommen in, det var på tiden. Jag vill smycka mitt hem med tulpaner och liljor, jag vill bära ner vinterjackan i källaren och byta däck på bilen. Jag är beredd; varenda cell i min kropp står i givakt inför den tid som komma skall.
Halloween avskyr jag, Valentin bryr jag mig inte om, jul är time-out, påsk=skoter och midsommar är älskad skärgård - men de olika solstånden är moment under året som jag egentligen skulle vilja fira allra mest.
Tänk om jag kunde återskapa någon slags solkult? Typ såhär:
Sommarsolståndet firas på Ramklövs topp där vi ser solen gå upp efter att ha dansat hela natten (den riten har vi ju redan), höstsolståndet får bli en slags vemodig avskedsfest där vi en sista gång klättrar i träd, spelar fotboll eller brännboll i Hagaparken och sen äter varm äppelpaj i Koppartälten. Midvintersolståndet är självklart en Mumintrolls-rit med en enorm brasa runt vilken vi dansar och vrålar ut vår frustration över att solen har övergett oss (vi har förstås druckit en stor mängd varmt rödvin) och vårdagjämningen... ja, den ska vi fira imorgon med korvgrillning utomhus vid vattnet och lek i indianbyn.
Så ser du några galna barn och vuxna på lördag som springer omkring likt nyss utsläppta kalvar, och tjuter glädjevrål för att våren har kommit, ja då är det bara jag och mina solkultsanhängare...
Och jag längtar efter att få dansa solen till mötes, öppna alla fönster och dörrar och säga till ljuset: välkommen in, det var på tiden. Jag vill smycka mitt hem med tulpaner och liljor, jag vill bära ner vinterjackan i källaren och byta däck på bilen. Jag är beredd; varenda cell i min kropp står i givakt inför den tid som komma skall.
Halloween avskyr jag, Valentin bryr jag mig inte om, jul är time-out, påsk=skoter och midsommar är älskad skärgård - men de olika solstånden är moment under året som jag egentligen skulle vilja fira allra mest.
Tänk om jag kunde återskapa någon slags solkult? Typ såhär:
Sommarsolståndet firas på Ramklövs topp där vi ser solen gå upp efter att ha dansat hela natten (den riten har vi ju redan), höstsolståndet får bli en slags vemodig avskedsfest där vi en sista gång klättrar i träd, spelar fotboll eller brännboll i Hagaparken och sen äter varm äppelpaj i Koppartälten. Midvintersolståndet är självklart en Mumintrolls-rit med en enorm brasa runt vilken vi dansar och vrålar ut vår frustration över att solen har övergett oss (vi har förstås druckit en stor mängd varmt rödvin) och vårdagjämningen... ja, den ska vi fira imorgon med korvgrillning utomhus vid vattnet och lek i indianbyn.
Så ser du några galna barn och vuxna på lördag som springer omkring likt nyss utsläppta kalvar, och tjuter glädjevrål för att våren har kommit, ja då är det bara jag och mina solkultsanhängare...
torsdag, mars 19, 2009
Persefone och Hades
Så har då domen fallit.
Jag märker att jag håller detta fasansfulla ifrån mig med näbbar och klor. Kan inte ta in det, det är för ondskefullt. Att helvetet inte är något som eventuellt dyker upp efter döden är helt uppenbart. Värre än så här kan det aldrig bli.
Men mitt i detta allra vidrigaste läser jag att han har ändrat sin bild av det som hänt, efter att ha hört dotterns inspelade vittnesmål. Hans sanning och hennes sanning var skilda, nu erkänner han hennes upplevelse som sann: ja, hon var hans slav. Och han säger sig skyldig till samtliga brott för att hjälpa henne och barnen bygga upp ett fungerande liv, från och med idag.
Tror jag honom?
Antagligen inte.
Men det finns någon slags försoning i detta erkännande.
Ett spirande hopp om att godheten alltid segrar till sist.
Brott och Straff. Det största straff denne man nu kan ges är att tvingas leva med sig själv och vissheten om vad han har gjort resten av sitt liv. Må han leva länge länge till.
Jag märker att jag håller detta fasansfulla ifrån mig med näbbar och klor. Kan inte ta in det, det är för ondskefullt. Att helvetet inte är något som eventuellt dyker upp efter döden är helt uppenbart. Värre än så här kan det aldrig bli.
Men mitt i detta allra vidrigaste läser jag att han har ändrat sin bild av det som hänt, efter att ha hört dotterns inspelade vittnesmål. Hans sanning och hennes sanning var skilda, nu erkänner han hennes upplevelse som sann: ja, hon var hans slav. Och han säger sig skyldig till samtliga brott för att hjälpa henne och barnen bygga upp ett fungerande liv, från och med idag.
Tror jag honom?
Antagligen inte.
Men det finns någon slags försoning i detta erkännande.
Ett spirande hopp om att godheten alltid segrar till sist.
Brott och Straff. Det största straff denne man nu kan ges är att tvingas leva med sig själv och vissheten om vad han har gjort resten av sitt liv. Må han leva länge länge till.
onsdag, mars 18, 2009
Människan bakom texten
”Du kanske är bäst på bloggen” skrev en läsare, och det är ju precis så det är!
Här får jag blomma i diverse formuleringar, och jag kan vara precis så vacker och själfull i dina ögon som jag känner mig inuti. Orden blir min foundation, meningarna min rouge och en och annan parentes är min highlight.
Du ser inte dubbelhakor, daller, trötta ögon och torra läppar.
Du känner inte doften av mina fisar.
Om du blir arg på mig så blir jag inte rädd, för jag märker inget.
Du kan säga fula saker om mig utan att jag såras.
Du blir aldrig utsatt för lågt-blodsocker-gnället, tänk-själv-så-lever-du-
längre-snäset eller jag-har-för-mycket-på-mina-axlar-utbrottet.
Å andra sidan...
Solen som strålar idag gör sig absolut inte bäst utanför mitt fönster.
Om en liten stund ska jag ta på mig jackan och gå ut för att ta del av den. På riktigt.
Här får jag blomma i diverse formuleringar, och jag kan vara precis så vacker och själfull i dina ögon som jag känner mig inuti. Orden blir min foundation, meningarna min rouge och en och annan parentes är min highlight.
Du ser inte dubbelhakor, daller, trötta ögon och torra läppar.
Du känner inte doften av mina fisar.
Om du blir arg på mig så blir jag inte rädd, för jag märker inget.
Du kan säga fula saker om mig utan att jag såras.
Du blir aldrig utsatt för lågt-blodsocker-gnället, tänk-själv-så-lever-du-
längre-snäset eller jag-har-för-mycket-på-mina-axlar-utbrottet.
Å andra sidan...
Solen som strålar idag gör sig absolut inte bäst utanför mitt fönster.
Om en liten stund ska jag ta på mig jackan och gå ut för att ta del av den. På riktigt.
tisdag, mars 17, 2009
Konsten att köpa en tidning
M var sjuk och hemma från skolan, så jag gick upp till ICA för att köpa en tidning till tröst.
Hm.... Tidning?
Det första som hände när jag hittade rätt hylla var att alla tidningar var inslagna i plast. Kanske för att ingen ska tjuvläsa? tänkte jag och mindes min tid som Konsumkassörska när vi alltid lånade in blaskor till fikarummet. Men eftersom de med utvik var oinplastade och helt fritt fram att bläddra fram bilder av konstgjorda bröst i, förstod jag att jag hade dragit fel slutsats. När jag istället lyfte upp en tidning ur trådstället såg jag att det helt enkelt var för att det låg en SAK i påsen.
Och kan ni tänka er. Varenda tidning var en fiskdammspåse med gratis present! Så roligt! Men vad skulle jag välja? Ögonskuggan eller tränings-DVD, kameran eller klistermärkena, badgen, armbandet, gratisfilmen eller kajalpennan?!
Till sist valde jag läppglanset, för M har den vackraste rosenmun som finns, och hennes klasskompis - som råkade vara i samma affär just då - sa att den tidningen var bäst.
För det var väl ändå en tidning jag hade gått för att köpa?
Hm.... Tidning?
Det första som hände när jag hittade rätt hylla var att alla tidningar var inslagna i plast. Kanske för att ingen ska tjuvläsa? tänkte jag och mindes min tid som Konsumkassörska när vi alltid lånade in blaskor till fikarummet. Men eftersom de med utvik var oinplastade och helt fritt fram att bläddra fram bilder av konstgjorda bröst i, förstod jag att jag hade dragit fel slutsats. När jag istället lyfte upp en tidning ur trådstället såg jag att det helt enkelt var för att det låg en SAK i påsen.
Och kan ni tänka er. Varenda tidning var en fiskdammspåse med gratis present! Så roligt! Men vad skulle jag välja? Ögonskuggan eller tränings-DVD, kameran eller klistermärkena, badgen, armbandet, gratisfilmen eller kajalpennan?!
Till sist valde jag läppglanset, för M har den vackraste rosenmun som finns, och hennes klasskompis - som råkade vara i samma affär just då - sa att den tidningen var bäst.
För det var väl ändå en tidning jag hade gått för att köpa?
måndag, mars 16, 2009
"She works hard for the money"
Fråga mig inte vad jag jobbar med.
Fråga mig hellre hur jag lever mitt liv.
När jag efter halva verksamhetsåret 2008 hade mer än 200 timmars övertid bestämde jag mig för att sluta räkna och bara ’go with the flow’. Jag arbetar järnet när det behövs, släpper allt när jag kan. Jag är en duktig latmask.
Eftersom jag har möjlighet att sköta mitt uppdrag även från mitt hem, 35 mil ifrån arbetsplatsen, ser min lägenhet ut så här just nu: i köket temporär arbetsplats med laptop och diverse pärmar & papper. I vardagsrummet skrivbord med dator nr 2, och runt om (även på golvet) mappar, partitur, lösblad, plastfickor, fler pärmar och en vattenpipa (=rekvisita). Dessutom två stora kartonger med orkesternoter (de levererades en tidig morgon och jag öppnade i pyjamas. Budet måste tyckt att jag var en mycket underlig person…) Resten av rummet plus den inglasade balkongen är fyllt av 200 fleecefiltar (hela IKEAs lager helt enkelt). Och så ett antal kassar med teaterkostymer och lite annat.
Det drar ihop sig. Jag märker att jag går och småtrallar hela tiden. Dessutom har jag två regiuppdrag vid sidan om: innan slottet slukar mig helt spänner jag bågen först i Lapplands vildmark, sen på Ålands Musikinstitut.
Det finns inget normalt över mitt arbetsliv, det är mer en livsstil.
Ni anar inte hur roligt jag har.
Fråga mig hellre hur jag lever mitt liv.
När jag efter halva verksamhetsåret 2008 hade mer än 200 timmars övertid bestämde jag mig för att sluta räkna och bara ’go with the flow’. Jag arbetar järnet när det behövs, släpper allt när jag kan. Jag är en duktig latmask.
Eftersom jag har möjlighet att sköta mitt uppdrag även från mitt hem, 35 mil ifrån arbetsplatsen, ser min lägenhet ut så här just nu: i köket temporär arbetsplats med laptop och diverse pärmar & papper. I vardagsrummet skrivbord med dator nr 2, och runt om (även på golvet) mappar, partitur, lösblad, plastfickor, fler pärmar och en vattenpipa (=rekvisita). Dessutom två stora kartonger med orkesternoter (de levererades en tidig morgon och jag öppnade i pyjamas. Budet måste tyckt att jag var en mycket underlig person…) Resten av rummet plus den inglasade balkongen är fyllt av 200 fleecefiltar (hela IKEAs lager helt enkelt). Och så ett antal kassar med teaterkostymer och lite annat.
Det drar ihop sig. Jag märker att jag går och småtrallar hela tiden. Dessutom har jag två regiuppdrag vid sidan om: innan slottet slukar mig helt spänner jag bågen först i Lapplands vildmark, sen på Ålands Musikinstitut.
Det finns inget normalt över mitt arbetsliv, det är mer en livsstil.
Ni anar inte hur roligt jag har.
söndag, mars 15, 2009
Söndagsnovell - igen
De skulle begrava vildkatten.
Kvällen innan hade skottet ekat i skogen. Efter det hade den upphört att finnas; fienden som karvat fram kött ur Mymlans lena päls. Aldrig förr hade hon hatat så, kvinnan-modern som slöt alla till sitt bröst och blåste på alla sår.
Trots hatet ville hon inte vara med om begravningen. Hon satt i köket och spädde kaffet med sälta, medan kattan slickade sin blodiga mage, ensam i föräldrarnas garderob. Det blev pappan och barnen som fick utföra riten. Andäktigt stilla och med grytlock i händerna väntade pojken och flickan nu på stentrappan till det lilla huset.
Långt där nere på åkern såg de pappan lyfta upp en mjuk djurkropp med snöskyffeln. Han vinkade till dem att tiden var inne. De smög fram. Ordlösa. Blicklösa. Där låg döden och skrek dem rakt i magen, men allt de kunde göra var att slå. Ursinnigt slog de grytlocken mot varandra, och med snöskyffeln höjd i täten vandrade alla tre på rad in i skogen. Slag föll på slag. Solen föll bakom trädtopparna. Klang. Klang. "Bring out your dead."
Vid hålet i gläntan tystnade begravningståget. Liket rann motvilligt ut ur skyffeln och ner i jorden. Kanske sas det något. Kanske stod de bara stumma. Till sist började pappan ändå täcka gropen med jord från verkligheten, medan han sjöng:
- .... är joorden........ hiimmel, skön äär..... pilgrimssång... faagra..... joorden gå vi till Paradis Med SÅÅÅÅNG!
Den natten sov alla mycket djupt.
*
Kvällen innan hade skottet ekat i skogen. Efter det hade den upphört att finnas; fienden som karvat fram kött ur Mymlans lena päls. Aldrig förr hade hon hatat så, kvinnan-modern som slöt alla till sitt bröst och blåste på alla sår.
Trots hatet ville hon inte vara med om begravningen. Hon satt i köket och spädde kaffet med sälta, medan kattan slickade sin blodiga mage, ensam i föräldrarnas garderob. Det blev pappan och barnen som fick utföra riten. Andäktigt stilla och med grytlock i händerna väntade pojken och flickan nu på stentrappan till det lilla huset.
Långt där nere på åkern såg de pappan lyfta upp en mjuk djurkropp med snöskyffeln. Han vinkade till dem att tiden var inne. De smög fram. Ordlösa. Blicklösa. Där låg döden och skrek dem rakt i magen, men allt de kunde göra var att slå. Ursinnigt slog de grytlocken mot varandra, och med snöskyffeln höjd i täten vandrade alla tre på rad in i skogen. Slag föll på slag. Solen föll bakom trädtopparna. Klang. Klang. "Bring out your dead."
Vid hålet i gläntan tystnade begravningståget. Liket rann motvilligt ut ur skyffeln och ner i jorden. Kanske sas det något. Kanske stod de bara stumma. Till sist började pappan ändå täcka gropen med jord från verkligheten, medan han sjöng:
- .... är joorden........ hiimmel, skön äär..... pilgrimssång... faagra..... joorden gå vi till Paradis Med SÅÅÅÅNG!
Den natten sov alla mycket djupt.
*
Så rätt det kan bli
Vi har suttit ett vilt gäng framför TV'n, med protokoll och godis och glada skratt - och jag måste bara få kommentera, precis som alla andra.
Ett fullfjädrat proffs, - magnifik, storslagen och med en jäkla glimt i ögat åker till Moskva. Vi ska vara stolta. Bort med duskaintetroattduärnåt. Lite Puccini-citat förhöjer bara.
Ingen skräll, bara ren knockout. Opera rules!
Och så den mest personliga artisten med det naknaste uttrycket som nummer två. Avskalat. Nerv och närvaro. Jo, det är min favorit men jag är så glad att hon slipper ESC, för snälla, försök aldrig göra om henne så att hon passar in i underhållningsmallen.
På tredje plats de tre grabbarna, helt ärliga i sitt uppsått. Ingen tillräckligt bra för sig, men tillsammans en fungerande trio: Blyger, Snäller och Snygger. Bra låt också. Vadå "låter lite musikal"? Låt killarna jobba sig rutinerade i diverse produktioner - gärna musikaler - och vi har artister att räkna med i framtiden.
Kanske är det inte bara jag som är mätt på det allt för perfekta. På yta utan innehåll. På Barbie & Ken, pappersdockor och skyltexemplar. Måns, Agnes och Alcazar saknar skavanker, tyvärr. De hade varit mycket mer intressanta om några penseldrag hamnat fel (men jag kommer glatt att dansa till deras låtar). Emelia är söt men borde lära sig sångteknik, Molly kan sångteknik men är alldeles för söt. Sarah är cool men satte aldrig sluttonen (den kanske inte finns i strupen helt enkelt.) Och H.E.A.T? Rare rockare har jag aldrig sett. Jag kan absolut se mig stå i publiken på nån konsert i framtiden.
Nu sovdags. Var bara tvungen att leka lite recensent.
För i mina ögon & öron kunde inte Melodifestivalen 2009 fått ett bättre slutresultat.
PS Glömde Sofia. Men det var mer som ett gästspel från Cypern. Tufft kompband dock!
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, ESC, Malena Ernman, Caroline of Ugglas, E.M.D
Ett fullfjädrat proffs, - magnifik, storslagen och med en jäkla glimt i ögat åker till Moskva. Vi ska vara stolta. Bort med duskaintetroattduärnåt. Lite Puccini-citat förhöjer bara.
Ingen skräll, bara ren knockout. Opera rules!
Och så den mest personliga artisten med det naknaste uttrycket som nummer två. Avskalat. Nerv och närvaro. Jo, det är min favorit men jag är så glad att hon slipper ESC, för snälla, försök aldrig göra om henne så att hon passar in i underhållningsmallen.
På tredje plats de tre grabbarna, helt ärliga i sitt uppsått. Ingen tillräckligt bra för sig, men tillsammans en fungerande trio: Blyger, Snäller och Snygger. Bra låt också. Vadå "låter lite musikal"? Låt killarna jobba sig rutinerade i diverse produktioner - gärna musikaler - och vi har artister att räkna med i framtiden.
Kanske är det inte bara jag som är mätt på det allt för perfekta. På yta utan innehåll. På Barbie & Ken, pappersdockor och skyltexemplar. Måns, Agnes och Alcazar saknar skavanker, tyvärr. De hade varit mycket mer intressanta om några penseldrag hamnat fel (men jag kommer glatt att dansa till deras låtar). Emelia är söt men borde lära sig sångteknik, Molly kan sångteknik men är alldeles för söt. Sarah är cool men satte aldrig sluttonen (den kanske inte finns i strupen helt enkelt.) Och H.E.A.T? Rare rockare har jag aldrig sett. Jag kan absolut se mig stå i publiken på nån konsert i framtiden.
Nu sovdags. Var bara tvungen att leka lite recensent.
För i mina ögon & öron kunde inte Melodifestivalen 2009 fått ett bättre slutresultat.
PS Glömde Sofia. Men det var mer som ett gästspel från Cypern. Tufft kompband dock!
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, ESC, Malena Ernman, Caroline of Ugglas, E.M.D
lördag, mars 14, 2009
Ikväll hejar jag på Caroline af Ugglas
Han var svartsjuk på allt: hennes husdjur, hennes granne, boken hon läste, hästarna hon red och arbetskamraterna hon trivdes med. Men det var han som en dag såg sitt ofödda barn i en betydligt yngre och mycket vackrare kvinnas ögon.
”Ja, vad har jag gjort för fel som har fått dig att gå?
Ja, för det är väl så..?”
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, ESC, Caroline af Ugglas
”Ja, vad har jag gjort för fel som har fått dig att gå?
Ja, för det är väl så..?”
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, ESC, Caroline af Ugglas
fredag, mars 13, 2009
Mitt liv som schweizerost
Uppifrån och ner:
Hål i mössan (det ska vara så, engelsk design)
Hål i kragfästet på svarta koftan
Hål på vantarnas 3/10 fingrar
Hål i duffelns vänsterficka
Hål i handväskans foder
Hål på samtliga raggsockshälar
En dag ska jag bli en lugn och harmonisk kvinna och sitta i soffan med stoppnål och sytråd. Laga laga laga. Kanelbullar i ugnen. Evert Taube på skivspelaren. Kamomillté och Året Runt på bordet framför mig, där min hemvirkade duk skapar trivsel under den välskötta pelargonen.
Men inte nu.
Ni får stå ut med mina hål, för jag hinner inte sy ihop dem. Eller rättare sagt: jag har inte lust. Idag ska jag fortsätta med engelska texter, träffa underbara artister och sen dansa mig lycklig på tropisk fest.
Hål i mössan (det ska vara så, engelsk design)Hål i kragfästet på svarta koftan
Hål på vantarnas 3/10 fingrar
Hål i duffelns vänsterficka
Hål i handväskans foder
Hål på samtliga raggsockshälar
En dag ska jag bli en lugn och harmonisk kvinna och sitta i soffan med stoppnål och sytråd. Laga laga laga. Kanelbullar i ugnen. Evert Taube på skivspelaren. Kamomillté och Året Runt på bordet framför mig, där min hemvirkade duk skapar trivsel under den välskötta pelargonen.Men inte nu.
Ni får stå ut med mina hål, för jag hinner inte sy ihop dem. Eller rättare sagt: jag har inte lust. Idag ska jag fortsätta med engelska texter, träffa underbara artister och sen dansa mig lycklig på tropisk fest.
torsdag, mars 12, 2009
Svart torsdag. Finn ljuset.
Debatt pågår. Många tycker att vår nyhetsrapportering är för svart, att inga glada nyheter lyfts fram.
Jag håller inte med. Media ska förmedla stora händelser i omvärlden, vilket ofta är just konflikter och kriser. Att sedan kvällstidningar gör detta till vidrig gladiator-underhållning, det hatar jag. I den bästa av världar köper ingen nånsin mer Aftonbladet, GT eller Expressen, i en samlad fredlig aktion. Redaktionerna tynar bort och försvinner. Våld är inte längre lösnummersinkomst.
Och då tar vi nyheterna på allvar, med dess allvar, samtidigt som vi håller den mänskliga fanan högt. Det vi fått rapporterat för oss får inte hända igen, eller hända hos oss, eller hända överhuvudtaget.
Jag vet att det kanske låter naivt, men vi måste mer än nånsin arbeta tillsammans för det som bygger upp, använda kunskap, klokskap och kärlek för att få rätsida på människans problem - inte blunda och låtsas som om det fruktansvärda inte finns.
Ingen tonåring ska nånsin begå massmord igen, oavsett om det är ökat våld i media/dataspel/internet, droger, traumatisk uppväxt eller mobbing och kränkning som ligger bakom.
Jag håller inte med. Media ska förmedla stora händelser i omvärlden, vilket ofta är just konflikter och kriser. Att sedan kvällstidningar gör detta till vidrig gladiator-underhållning, det hatar jag. I den bästa av världar köper ingen nånsin mer Aftonbladet, GT eller Expressen, i en samlad fredlig aktion. Redaktionerna tynar bort och försvinner. Våld är inte längre lösnummersinkomst.
Och då tar vi nyheterna på allvar, med dess allvar, samtidigt som vi håller den mänskliga fanan högt. Det vi fått rapporterat för oss får inte hända igen, eller hända hos oss, eller hända överhuvudtaget.
Jag vet att det kanske låter naivt, men vi måste mer än nånsin arbeta tillsammans för det som bygger upp, använda kunskap, klokskap och kärlek för att få rätsida på människans problem - inte blunda och låtsas som om det fruktansvärda inte finns.
Ingen tonåring ska nånsin begå massmord igen, oavsett om det är ökat våld i media/dataspel/internet, droger, traumatisk uppväxt eller mobbing och kränkning som ligger bakom.
onsdag, mars 11, 2009
I faderns, sonens och den helige andens namn
Det vill säga: I mannens namn.
Kyrkoväsendet, historiskt sett, är skapat och kontrollerat av makthungriga män. Det har förstås varit ett problem att åtminstone en kvinna varit tvungen att få en central roll: sonens moder. Hon fick bli asexuell och tjänande; en endimensionalitet som fortfarande påverkar oss kvinnor, hur moderna vi än tycks vara. (Att det största miraklet av alla - skapandet av liv - sker mellan man och kvinna i jämlikt samspel låtsades man inte om.)
Idag har allt detta fått en viss nutida touch, åtminstone i vårt hörn av världen, det medger jag.
Ändå. Brasilien 2009:
En man våldtar sin 9-åriga styvdotter, och har gjort det i flera år.
En dag blir flickan gravid. Hon väntar tvillingar.
Modern ingriper och finner en läkare som utför abort.
Redan här är tragedin nästintill outhärdlig. En nioåring ska mima till poplåtar, prova mammans ögonskugga och tro alla vuxna män om gott.
Men vad händer?
Mamman bannlyses och utesluts ur den katolska kyrkan.
Läkaren bannlyses och utesluts ur den katolska kyrkan.
Pappan bannlyses inte.
Varför inte?
För han har inte begått något brott.
Kyrkoväsendet, historiskt sett, är skapat och kontrollerat av makthungriga män. Det har förstås varit ett problem att åtminstone en kvinna varit tvungen att få en central roll: sonens moder. Hon fick bli asexuell och tjänande; en endimensionalitet som fortfarande påverkar oss kvinnor, hur moderna vi än tycks vara. (Att det största miraklet av alla - skapandet av liv - sker mellan man och kvinna i jämlikt samspel låtsades man inte om.)
Idag har allt detta fått en viss nutida touch, åtminstone i vårt hörn av världen, det medger jag.
Ändå. Brasilien 2009:
En man våldtar sin 9-åriga styvdotter, och har gjort det i flera år.
En dag blir flickan gravid. Hon väntar tvillingar.
Modern ingriper och finner en läkare som utför abort.
Redan här är tragedin nästintill outhärdlig. En nioåring ska mima till poplåtar, prova mammans ögonskugga och tro alla vuxna män om gott.
Men vad händer?
Mamman bannlyses och utesluts ur den katolska kyrkan.
Läkaren bannlyses och utesluts ur den katolska kyrkan.
Pappan bannlyses inte.
Varför inte?
För han har inte begått något brott.
tisdag, mars 10, 2009
V e m ä r d u ?
Just nu läser du min blogg. Du kanske har gjort det förut.
Du kommer kanske göra det igen.
Men jag har ingen aning om vem du är, dig som jag berättar för. Jag låter dig ta del av mig; ibland naket och sårbart (som jag är), ibland lekfullt och fantasirikt (som jag också är).
Jo, visst känner jag några av er, och jag blir hjärtinnerligt glad varje gång vi ses på riktigt och bollar tankar och känslor mellan oss. Det är så enahanda det här med monologer…
Men många där ute vet jag inte vilka de är, och de flesta ger sig inte heller tillkänna. Det kan vara 100 läsare en dag, men inte en enda kommentar. Det gör mig inget. Och jag har absolut ingen strävan att höra till landets etablerade bloggare, att klättra i statistik eller räkneverk. Skrivandet är den ångvissla som släpper ut trycket, så att jag inte exploderar.
Fast ändå.
Lite nyfiken är jag allt.
Vem är du?
måndag, mars 09, 2009
söndag, mars 08, 2009
Söndagsnovell (ett barndomsminne)
- Nu vill jag faktiskt vädra.
Mammans röst hördes på väg upp i trappan.
- Nej, du får inte!
Flickan satt vid fönstret. Minst tjugo flugor surrade i kör mot glasrutan. De hade bott där så länge flickan kunde minnas. Hela sommaren. Och de hade lovat varandra evig trohet. Nu virvlade de runt i ett organiserat kaos, flämtande fram sina flugviskningar: "döda oss inte", "döda oss inte".
Flickan hörde. Hon förstod. Flugorna förstod hon, de var lika små som hon själv. Lika utelämnade åt en stor, slukande och skrämmande värld. Likt flugorna som sökt skydd vid hennes fönsterlist ville också hon finna tryggheten i ett hörn. Flickan trodde sällan på Gud, men hade gärna haft en jätte att anförtro sitt liv åt, för hon orkade aldrig leva det fullt ut själv.
Mamman var uppe.
Nu sträcktes en hand mot hyskan. Fingrar slöt sig runt öglan.
Flickan satt orörlig med ryggen mot väggen. Hon skrek, skrek, skrek och sparkade. Förbannade och försvarade. Slogs för liv och respekt. Hon satt orörlig och stum med ryggen mot väggen. Inte ett ljud nådde yttervärlden. Inget som fick mamman att skjuta upp höstvädringen ännu en gång.
"Jag har dödat dem" tänkte flickan när den friska vinden nådde hennes hud.
Mammans röst hördes på väg upp i trappan.
- Nej, du får inte!
Flickan satt vid fönstret. Minst tjugo flugor surrade i kör mot glasrutan. De hade bott där så länge flickan kunde minnas. Hela sommaren. Och de hade lovat varandra evig trohet. Nu virvlade de runt i ett organiserat kaos, flämtande fram sina flugviskningar: "döda oss inte", "döda oss inte".
Flickan hörde. Hon förstod. Flugorna förstod hon, de var lika små som hon själv. Lika utelämnade åt en stor, slukande och skrämmande värld. Likt flugorna som sökt skydd vid hennes fönsterlist ville också hon finna tryggheten i ett hörn. Flickan trodde sällan på Gud, men hade gärna haft en jätte att anförtro sitt liv åt, för hon orkade aldrig leva det fullt ut själv.
Mamman var uppe.
Nu sträcktes en hand mot hyskan. Fingrar slöt sig runt öglan.
Flickan satt orörlig med ryggen mot väggen. Hon skrek, skrek, skrek och sparkade. Förbannade och försvarade. Slogs för liv och respekt. Hon satt orörlig och stum med ryggen mot väggen. Inte ett ljud nådde yttervärlden. Inget som fick mamman att skjuta upp höstvädringen ännu en gång.
"Jag har dödat dem" tänkte flickan när den friska vinden nådde hennes hud.
fredag, mars 06, 2009
<3
Är det verkligen sant att jag en gång varit älskad och famnad? Jag minns det knappt. Som en avlägsen förnimmelse kan jag ana två män, han som grät när min ögonfrans nuddade vid hans kind och den andre, mannen som utgjorde själva luften jag andades.
Det är oändligt länge sen. Min hud har glömt känslan av beröring, min mun smaken av främmande saliv. I 17 år hörde jag en annan människas andetag intill mitt öra, varje natt. Nu sover jag ensam och förundras över hur snabbt jag har vant mig vid tomheten och tystnaden. Hur jag anpassat mig. Och hur jag trivs.
"Man ska inte vara så girig", sa vännen när jag uttryckte min önskan att få uppleva kärleken igen. Det är sant: jag har fått min beskärda del - inte bara en gång, utan två. Jag är tacksam.
Det är oändligt länge sen. Min hud har glömt känslan av beröring, min mun smaken av främmande saliv. I 17 år hörde jag en annan människas andetag intill mitt öra, varje natt. Nu sover jag ensam och förundras över hur snabbt jag har vant mig vid tomheten och tystnaden. Hur jag anpassat mig. Och hur jag trivs.
"Man ska inte vara så girig", sa vännen när jag uttryckte min önskan att få uppleva kärleken igen. Det är sant: jag har fått min beskärda del - inte bara en gång, utan två. Jag är tacksam.
torsdag, mars 05, 2009
G.I. CATARINA
Ord har olika innebörd genom livet. T ex ordet:
PLANKAN
Först var det en rolig film med gubbar som slog varandra i huvudet med en träbit.
Sen en tjej i klassen vars bröst inte ville växa ut.
Numera är det en nätt liten kroppsposition som jag uppmanas till ett par gånger i veckan.
Och när jag står där och darrar i hela kroppen försöker jag tänka på nåt roligt, typ plankan variant ett. Samtidigt önskar jag innerligt att jag vore betydligt mer planklik enligt variant två. För plankan version 3.0 är brutal för en 40-plussare med livets tyngd i kropp och själ...
Nej. Nån Demi Moore lär jag aldrig bli.
PLANKAN
Först var det en rolig film med gubbar som slog varandra i huvudet med en träbit.
Sen en tjej i klassen vars bröst inte ville växa ut.
Numera är det en nätt liten kroppsposition som jag uppmanas till ett par gånger i veckan.
Och när jag står där och darrar i hela kroppen försöker jag tänka på nåt roligt, typ plankan variant ett. Samtidigt önskar jag innerligt att jag vore betydligt mer planklik enligt variant två. För plankan version 3.0 är brutal för en 40-plussare med livets tyngd i kropp och själ...
Nej. Nån Demi Moore lär jag aldrig bli.
onsdag, mars 04, 2009
En idealists bekännelse
Jag har aldrig brytt mig om pengar. Förut, när jag aldrig hade några, tänkte jag inte på dem. Allt löste sig alltid, och jag hade vansinnigt roligt; min tid var fri och den var min.
Nu när jag har dem finns de där i bakgrunden, men jag skänker gärna bort, kostar på och stormtrivs med att säga ett "jag bjuder" titt som tätt.
Så när min chef idag frågade hur jag såg på att det var ett nytt räkenskapsår, och berättade att det normala var att man räknade upp lönen 2-3 procent sa jag glatt - Nej! Jag vill hellre ha pengar till min verksamhet än till mig själv.
Ett drygt år har gått sen jag fick mitt livs första fasta anställning, men i själen är jag fortfarande frilans och eldsjäl.
Vaddå tio timmars arbetsdag? Vaddå löneförhöjning? Här ska skapas opera, teater, berättelser, äventyr och upplevelser!
Nu när jag har dem finns de där i bakgrunden, men jag skänker gärna bort, kostar på och stormtrivs med att säga ett "jag bjuder" titt som tätt.
Så när min chef idag frågade hur jag såg på att det var ett nytt räkenskapsår, och berättade att det normala var att man räknade upp lönen 2-3 procent sa jag glatt - Nej! Jag vill hellre ha pengar till min verksamhet än till mig själv.
Ett drygt år har gått sen jag fick mitt livs första fasta anställning, men i själen är jag fortfarande frilans och eldsjäl.
Vaddå tio timmars arbetsdag? Vaddå löneförhöjning? Här ska skapas opera, teater, berättelser, äventyr och upplevelser!
tisdag, mars 03, 2009
Ha-begärets mekanism
Jag åt Thailändsk buffé till lunch idag. Man betalar, får en tallrik och sedan: varsågod och ta så mycket du vill ha av "7 varme rättar, inga kaffe ingår i lunch".
Jag vet att jag tycker mest om den där kycklinggrytan med röd chili och kokosmjölk. Jag har varit här förut. Lik förbannat tar jag av allt.
Hela tiden tänker jag: "jag vill egentligen bara ha ris och gryta" samtidigt som jag lassar på wokade nudlar, grönsaker i ostronsås, friterad fisk, ananasbitar, majskorn, ja till och med potatisgratängen som jag vet inte är särskilt god (och definitivt inte Thailändsk, men det är kanske det som är förklaringen).
Varför gör jag så? Varför nöjer jag mig inte med en rätt, bara för att det finns andra också? Och är det så här män och kvinnor fungerar när de inte kan hålla sig till en partner, utan måste smaka på fler, bara för att de har möjligheten....?
måndag, mars 02, 2009
Jag är liksom halv
Nej nej, det har inget med kärleken att göra. Eller civilståndet. Jag pratar om min kropp.
Så här: jag har en Baksida. Och en Höger Halva. Resten är diffust, svajigt, luddigt och svårkontrollerat.
Att jag är fullständigt handikappad vad gäller vänsterhands- respektive vänsterfotsmotorik, det har jag vetat länge. När jag kommer ihåg det (vilket är ytterst sällan) ser jag till att hålla tekoppen i vänster hand, och när jag känner att jag t o m börjat luta åt höger, ja då brukar jag tvinga mig själv att lösa korsord eller sudoko med vänster. (Vilket dessutom är en bra memorerings-övning, eftersom det då är fullständigt omöjligt att se vad jag har skrivit.)
Den sista tiden, under mitt ihärdiga gym-tränande, har jag upptäckt att jag inte bara har en slagsida åt höger, utan även bakåt. Lägg mig på mage och be mig lyfta diverse händer, bröstkorgar och fötter - det är lugnt, jag är stark som en skallerorm och lyfter mig utan minsta ansträngning. Min rygg består av två rejäla limpor på varsin sida ryggraden.
Men när det blir tvärtom; rygg mot golv och pannor eller armbågar som ska möta knän, ja då pallar jag ingenting! Jag kan inte längre skylla på avskurna magmuskler (13 år sen kejsarsnitt) - för faktum är att min framsida inte har tillräckligt med muskler.
Alltså: nu börjar operation FRAM för VÄNSTERN. Du kan tolka det politiskt om du vill. Själv kommer jag hädanefter att öppna alla dörrar med vänster hand och så ofta jag kan ligga med ryggen på diverse underlag och cykla hej vilt med benen i luften.
Det kommer att se roligt ut, jag vet.
Men jag vill inte vara halv.
Jag vill bli HEL.
Tags träning, motorik, muskler
Så här: jag har en Baksida. Och en Höger Halva. Resten är diffust, svajigt, luddigt och svårkontrollerat.
Att jag är fullständigt handikappad vad gäller vänsterhands- respektive vänsterfotsmotorik, det har jag vetat länge. När jag kommer ihåg det (vilket är ytterst sällan) ser jag till att hålla tekoppen i vänster hand, och när jag känner att jag t o m börjat luta åt höger, ja då brukar jag tvinga mig själv att lösa korsord eller sudoko med vänster. (Vilket dessutom är en bra memorerings-övning, eftersom det då är fullständigt omöjligt att se vad jag har skrivit.)
Den sista tiden, under mitt ihärdiga gym-tränande, har jag upptäckt att jag inte bara har en slagsida åt höger, utan även bakåt. Lägg mig på mage och be mig lyfta diverse händer, bröstkorgar och fötter - det är lugnt, jag är stark som en skallerorm och lyfter mig utan minsta ansträngning. Min rygg består av två rejäla limpor på varsin sida ryggraden.
Men när det blir tvärtom; rygg mot golv och pannor eller armbågar som ska möta knän, ja då pallar jag ingenting! Jag kan inte längre skylla på avskurna magmuskler (13 år sen kejsarsnitt) - för faktum är att min framsida inte har tillräckligt med muskler.
Alltså: nu börjar operation FRAM för VÄNSTERN. Du kan tolka det politiskt om du vill. Själv kommer jag hädanefter att öppna alla dörrar med vänster hand och så ofta jag kan ligga med ryggen på diverse underlag och cykla hej vilt med benen i luften.
Det kommer att se roligt ut, jag vet.
Men jag vill inte vara halv.
Jag vill bli HEL.
Tags träning, motorik, muskler
söndag, mars 01, 2009
Novell, söndag kväll
Hon satt på tåget och längtade. En dryg timme skulle de ses på stationen; hon nyss kommen, han snart på väg med annat tåg. En dryg timme däremellan som var bara deras. Huvudvärken molade, men de skulle säkert hinna ta en kaffe också.
Det var så mycket hon ville berätta, allt som hade hänt den sista veckan, alla tankar, alla upplevelser. Se honom. Känna hans hand mot sin. Prata. Checka av: de hörde ihop, visst? Deras beslut att lämna allt för att vara tillsammans hade varit riktigt, eller hur?
När vagnen äntligen stannade sprang hon av, rakt i hans famn, så lycklig, så nära, så säker. Hans blick var lite märklig, han tog henne i armen och sa "Kom, jag har en överraskning..."
En timme senare lämnade hon det mörka hotellrum utan fönster som han hade hyrt. Ölen hade hon inte druckit upp, och hon var fortfarande aningen blöt efter duschen, för han hade tagit den enda handduken. Aldrig förut hade hon känt så tydligt hur det var att leva som prostituerad.
Och hon borde ha insett redan där och då att de aldrig skulle förstå varandra.
Det var så mycket hon ville berätta, allt som hade hänt den sista veckan, alla tankar, alla upplevelser. Se honom. Känna hans hand mot sin. Prata. Checka av: de hörde ihop, visst? Deras beslut att lämna allt för att vara tillsammans hade varit riktigt, eller hur?
När vagnen äntligen stannade sprang hon av, rakt i hans famn, så lycklig, så nära, så säker. Hans blick var lite märklig, han tog henne i armen och sa "Kom, jag har en överraskning..."
En timme senare lämnade hon det mörka hotellrum utan fönster som han hade hyrt. Ölen hade hon inte druckit upp, och hon var fortfarande aningen blöt efter duschen, för han hade tagit den enda handduken. Aldrig förut hade hon känt så tydligt hur det var att leva som prostituerad.
Och hon borde ha insett redan där och då att de aldrig skulle förstå varandra.
lördag, februari 28, 2009
Småstad
Sol över torget med alla marknadsstånd. Par hand i hand eller med barnvagn. Familjer som unnar sig semlor på konditorierna, vänner som pratar med varandra om kvällens fest mellan flaskhyllorna på Systembolaget.
Jag är ensam. Kommer aldrig att tillhöra gemenskapen i den lilla staden vid den stora sjön, för här måste man vara född för att få vara med.
Så jag åker härifrån.
Solen tar jag med mig.
Och några flaskor från Systemet.
För min vän bor bara två timmar härifrån i en betydligt större stad vid ett betydligt större vatten.
Jag är ensam. Kommer aldrig att tillhöra gemenskapen i den lilla staden vid den stora sjön, för här måste man vara född för att få vara med.
Så jag åker härifrån.
Solen tar jag med mig.
Och några flaskor från Systemet.
För min vän bor bara två timmar härifrån i en betydligt större stad vid ett betydligt större vatten.
fredag, februari 27, 2009
Bloggen goes Reality Show
Jösses vilket skräp de visar på TV ibland. Och förlåt mig för att jag tittar, men jag samlar ju material till bloggen...
Nu tänker jag låta 'Catarina - rakt upp och ner' bli precis lika platt och ihålig som den såpa jag zappade mig fram till igår kväll och bara baxnade över.
Välkommen till
DEN RÄTTE FÖR RAKT UPP OCH NER
(dvs mitt efternamn här på bloggen, men det förstod ni)
Regler: alla som söker kärlek i skrift lämnar en kommentar i rutan.
Max 50 ord, så det är viktigt att du gör ett ordentligt intryck på mig.*
Sen låter jag min lågstadielärarinna, min tandläkare och ordföranden i min bostadsrättsförening läsa och besluta vem som inte längre får skriva i kommentatorsrutan.
Ni som klarar gallringen kan glatt fortsätta följa bloggen (alltså mig), och kanske komma ett steg närmare den platoniska kärleken, åtminstone tills ni också blir utröstade av expert-på-Catarina-juryn.
Jag gör inte detta för att bli kändis. Jag gör det för att jag vill visa en annan sida av mig själv; jag kan också bli utnyttjad av dåliga mediaproducenter och ha väldigt lätt för att tappa bort mig själv i ett samhälle som alltför mycket ser till yta, inte innehåll.
* Du får visserligen inte ”five minutes of fame” i etern, men eftersom jag inte har någon som helst tanke på att radera bloggen kommer du å andra sidan att finnas kvar ”forever and ever in cyberspace”.
Tags Linda Rosing, Den rätte för Rosing, dejting, reality show, lågvattenmärken
Nu tänker jag låta 'Catarina - rakt upp och ner' bli precis lika platt och ihålig som den såpa jag zappade mig fram till igår kväll och bara baxnade över.
Välkommen till
DEN RÄTTE FÖR RAKT UPP OCH NER
(dvs mitt efternamn här på bloggen, men det förstod ni)
Regler: alla som söker kärlek i skrift lämnar en kommentar i rutan.
Sen låter jag min lågstadielärarinna, min tandläkare och ordföranden i min bostadsrättsförening läsa och besluta vem som inte längre får skriva i kommentatorsrutan.
Ni som klarar gallringen kan glatt fortsätta följa bloggen (alltså mig), och kanske komma ett steg närmare den platoniska kärleken, åtminstone tills ni också blir utröstade av expert-på-Catarina-juryn.
Jag gör inte detta för att bli kändis. Jag gör det för att jag vill visa en annan sida av mig själv; jag kan också bli utnyttjad av dåliga mediaproducenter och ha väldigt lätt för att tappa bort mig själv i ett samhälle som alltför mycket ser till yta, inte innehåll.
* Du får visserligen inte ”five minutes of fame” i etern, men eftersom jag inte har någon som helst tanke på att radera bloggen kommer du å andra sidan att finnas kvar ”forever and ever in cyberspace”.
Tags Linda Rosing, Den rätte för Rosing, dejting, reality show, lågvattenmärken
torsdag, februari 26, 2009
Eureka 1
På radion hörde jag om en nytt banbrytande forskningsresultat: det spelar ingen roll vilken typ av diet, kosthållning eller bantningsmetod vi använder oss av. Det viktiga är att vi äter färre kalorier och rör på oss mer.
Tänk att de också kom fram till det här till sist! Undrar vad studien har kostat? Jag hade kunnat säga det till dem, gratis.
Tänk att de också kom fram till det här till sist! Undrar vad studien har kostat? Jag hade kunnat säga det till dem, gratis.
Eureka 2
Svetten fullständigt dröp, det fanns inte en por som inte var fuktig på min kropp. En fot, två fötter, hopp, step, touch, kick, robot och charleston. Jag hade ingen aning om att det var så otroligt jobbigt att gå upp och ner för ett trappsteg i en timme.
Det måste vara som på före rulltrappornas tid. Då var vi inte lika överviktiga. Och då behövdes inte heller några step-up pass på gymet!
Det måste vara som på före rulltrappornas tid. Då var vi inte lika överviktiga. Och då behövdes inte heller några step-up pass på gymet!
onsdag, februari 25, 2009
I brist på annat pratar jag med mig själv
Pst... ska du inte gå hem nu? Stänga av datorn?
Bara liiiiite till.
Nänänä. Arbetsdagen är slut.
Men bloggen då?
Vadå? Har du nån bra idé?
Nej, inte idag... tänkte jag skulle skriva om dimman som gömde hela det mäktiga slottet.
Och hur kul är det att läsa, tror du?
Inte alls. Jag vet. Men synen berörde mig, och när jag blir berörd vill jag berätta.
Skriv nåt vettigt istället.
Jo, det är klart. Jag kanske kan kåsera om monarkin.
Men du är väl inte det minsta road av kungahuset?
Nej. Obama är intressantare. Men tycker ändå att de liksom matchar det här landet.
Vilka?
De där vanliga, småtrevliga, inte så utmanande kungligheterna.
Jaha. Så klokt...
Vad ska jag skriva om då? Det är ju bara en enkel onsdag.
Skriv inte. Gå hem.
Ok. Jag kopplar ner. Men tar med mig datorn! Man vet aldrig om det dyker upp en idé!
Såja. Slappna av.
Du har rätt. Jag går hem till boken och soffan och vilar ryggen lite. Fast...
Vad?
Jag måste ju komma på en slutkläm på den här texten!
(tyst)
Eller...?
Du: GE DIG!
Bara liiiiite till.
Nänänä. Arbetsdagen är slut.
Men bloggen då?
Vadå? Har du nån bra idé?
Nej, inte idag... tänkte jag skulle skriva om dimman som gömde hela det mäktiga slottet.
Och hur kul är det att läsa, tror du?
Inte alls. Jag vet. Men synen berörde mig, och när jag blir berörd vill jag berätta.
Skriv nåt vettigt istället.
Jo, det är klart. Jag kanske kan kåsera om monarkin.
Men du är väl inte det minsta road av kungahuset?
Nej. Obama är intressantare. Men tycker ändå att de liksom matchar det här landet.
Vilka?
De där vanliga, småtrevliga, inte så utmanande kungligheterna.
Jaha. Så klokt...
Vad ska jag skriva om då? Det är ju bara en enkel onsdag.
Skriv inte. Gå hem.
Ok. Jag kopplar ner. Men tar med mig datorn! Man vet aldrig om det dyker upp en idé!
Såja. Slappna av.
Du har rätt. Jag går hem till boken och soffan och vilar ryggen lite. Fast...
Vad?
Jag måste ju komma på en slutkläm på den här texten!
(tyst)
Eller...?
Du: GE DIG!
tisdag, februari 24, 2009
Semla+förlovning=PRINSESSTÅRTA
Jag har två döttrar. De är bland de vettigaste personer jag mött. Jag har inte behövt lära dem så mycket mer än att om de aldrig ljuger för mig så kommer jag alltid att tro på dem. Resten har de klarat ut själva.
Och så har de alltid fått vara som de är. T ex är man fyra år och gillar prinsessor, då ska det banne mej få vara så. Rosa tyll över fönstren, rosor från taket, gröna grodor att pussa, en tron att sitta på och tårta med bokstavlig prinsessa.
Nu är det mer jeans/musik/kärlek respektive ridbyxor/musik/häst som gäller. Men jag har två brorsbarn - som alldeles nyss har fyllt år...
Till två-års-prinsessan
Till fyra-års-prinsessan
Kanske skulle skicka en till den riktiga också?
Tags semla, fettisdagen, kronprinsessan, förlovning, prinsesstårta, Victoria, Daniel Westling
Och så har de alltid fått vara som de är. T ex är man fyra år och gillar prinsessor, då ska det banne mej få vara så. Rosa tyll över fönstren, rosor från taket, gröna grodor att pussa, en tron att sitta på och tårta med bokstavlig prinsessa.
Nu är det mer jeans/musik/kärlek respektive ridbyxor/musik/häst som gäller. Men jag har två brorsbarn - som alldeles nyss har fyllt år...
Till två-års-prinsessan
Till fyra-års-prinsessan
Kanske skulle skicka en till den riktiga också?
Tags semla, fettisdagen, kronprinsessan, förlovning, prinsesstårta, Victoria, Daniel Westling
måndag, februari 23, 2009
Till er med sportlov:
Njut!
Nästa år kanske jag kan ta mig iväg till en skidbacke...
Tills vidare får jag nöja mig med en ängel på isen.
Now: Back to work.
söndag, februari 22, 2009
Bloggen goes comic strip
Rollsen och jag har nu umgåtts intensivt.
Två veckor. Nästintill symbiotiskt.
AJ som FAN!
(Nacke och skuldror. Inte så originellt, jag vet.)
Jag provade med gymnastik...
Försökte verkligen allt.
Men inget hjälpte.
DÅ KOM DET PLÖTSLIGT EN FARKOST FRÅN YTTRE RYMDEN.
Blå som en gång hans ögon.
Hård och fylld av energi som hans lem.
Jag behövde bara trycka på en knapp så började den vibrera.
Yes!
"Houston, we have landed."
lördag, februari 21, 2009
Panik!
Tvättar bil. Kollar lufttryck i hjul. Fyller på olja och spolarvätska. Skakar ut sten och granbarr från mattorna. Plockar skräp.
Sen tar det slut. Fyra fingrar på höger hand är fullständigt kritvita. Döda. Ingen känsel. De ser ut att kunna brytas av hur lätt som helst, som istappar. Det är faktiskt lite läskigt. Jag försöker värma handen mot min egen mage, med det hjälper inte.
Det är då jag springer in på Ica och hittar fleecevantar för tio spänn. Drar på mig dem direkt. Känner hur blodet äntligen rinner ut i fingertopparna. Tar bara av mig vantarna den korta stund det tar för kassörskan att läsa av streckkoden.
Och jag inser hur otroligt tacksam jag är över att bo i ett land där det finns varor att köpa i butikerna och där jag är en människa med pengar i plånboken.
Tags Raynauds sjukdom, Morbus Raynaud, Raynauds fenomen
Sen tar det slut. Fyra fingrar på höger hand är fullständigt kritvita. Döda. Ingen känsel. De ser ut att kunna brytas av hur lätt som helst, som istappar. Det är faktiskt lite läskigt. Jag försöker värma handen mot min egen mage, med det hjälper inte.
Det är då jag springer in på Ica och hittar fleecevantar för tio spänn. Drar på mig dem direkt. Känner hur blodet äntligen rinner ut i fingertopparna. Tar bara av mig vantarna den korta stund det tar för kassörskan att läsa av streckkoden.
Och jag inser hur otroligt tacksam jag är över att bo i ett land där det finns varor att köpa i butikerna och där jag är en människa med pengar i plånboken.
Tags Raynauds sjukdom, Morbus Raynaud, Raynauds fenomen
fredag, februari 20, 2009
Nån gång
Nån gång ska jag berätta om vad som hände, berätta om mig.
Om hur jag skrek mot de tysta väggarna, ensam i huset jag tvingades lämna, om det allra grymmaste, barnen som slets itu, jordbävningen i mitt inre, avgrund och avsmak på samma gång. Jag ska uttala skam och ånger, kräkas ut hemligheterna, visa mig i all min ynklighet.
För ni tror att ni känner mig.
Nån gång ska jag berätta om allt som skrämmer mig, hur jävla rädd jag egentligen är, beskriva det fladdrande hjärtat som jag lägger min hand på och försöker lugna - kan själv, alltid själv, jag hade omsorgen men trampade på den, förstörde det finaste jag hade.
Och jag ska berätta att jag aldrig skadat mig själv fysiskt, för jag har aldrig vågat. Önskar nästan att jag hade det, för då skulle det vara synligt; även hon är liten och svag. Men jag ristar inte i min hud, jag ristar i min själ. Jag ska, när jag förmår, berätta om hur sjuk jag var, av lust och längtan, av skuld och tvivel, hur jag skakade av känslor större än min kropp orkade hantera, hur jag var tvungen att göra de val jag gjorde.
Nån gång ska jag berätta.
Men inte idag.
Idag skiner solen och jag går ut i ljuset.
Stark och glad.
Fri och lycklig.
Kanske inte alla historier behöver berättas?
Om hur jag skrek mot de tysta väggarna, ensam i huset jag tvingades lämna, om det allra grymmaste, barnen som slets itu, jordbävningen i mitt inre, avgrund och avsmak på samma gång. Jag ska uttala skam och ånger, kräkas ut hemligheterna, visa mig i all min ynklighet.
För ni tror att ni känner mig.
Nån gång ska jag berätta om allt som skrämmer mig, hur jävla rädd jag egentligen är, beskriva det fladdrande hjärtat som jag lägger min hand på och försöker lugna - kan själv, alltid själv, jag hade omsorgen men trampade på den, förstörde det finaste jag hade.
Och jag ska berätta att jag aldrig skadat mig själv fysiskt, för jag har aldrig vågat. Önskar nästan att jag hade det, för då skulle det vara synligt; även hon är liten och svag. Men jag ristar inte i min hud, jag ristar i min själ. Jag ska, när jag förmår, berätta om hur sjuk jag var, av lust och längtan, av skuld och tvivel, hur jag skakade av känslor större än min kropp orkade hantera, hur jag var tvungen att göra de val jag gjorde.
Nån gång ska jag berätta.
Men inte idag.
Idag skiner solen och jag går ut i ljuset.
Stark och glad.
Fri och lycklig.
Kanske inte alla historier behöver berättas?
torsdag, februari 19, 2009
Mer fantasi (på riktigt!)
Är den vanliga människan verkligen så intressant?
Ögnar igenom TV-tablån och konstaterar att jag ikväll kan få se vanliga människor lära sig laga rätt mat, undvika fel mat, sköta sin ekonomi eller ratta sin bil. En annan kväll kan jag ta del av hur vanliga människor gör om sina hem, får plats i brudklänningen, nattar sina barn eller hur en vanlig medelmåtta (som hamnat i strålkastarljuset genom ett för mig obegripligt fenomen) skaffar sig en pojkvän.
Och jag längtar efter RIKTIGA skådespelare som LÅTSAS vara någon annan. Som säger genomtänkta och nedskrivna ord på ett låtsas-riktigt sätt, som har klätt ut sig så att de ska se ut som riktiga människor och som LÅTSAS PÅ RIKTIGT att de drabbas av kärlek, smärta, missförstånd, komiska situationer eller svårforcerade hinder.
För dyrt? Ok, ge mig då lite bra repriser.
Hellre "Jag, Claudius" än "Du är vad du äter", hellre "Herrskap och tjänstefolk" än "Sveriges värsta bilförare" och mycket hellre "Glappet" än Linda Rosing.
Tags Dokusåpa, Linda Rosing, TV, BBC, Glappet, teater, ankdamm
Ögnar igenom TV-tablån och konstaterar att jag ikväll kan få se vanliga människor lära sig laga rätt mat, undvika fel mat, sköta sin ekonomi eller ratta sin bil. En annan kväll kan jag ta del av hur vanliga människor gör om sina hem, får plats i brudklänningen, nattar sina barn eller hur en vanlig medelmåtta (som hamnat i strålkastarljuset genom ett för mig obegripligt fenomen) skaffar sig en pojkvän.
Och jag längtar efter RIKTIGA skådespelare som LÅTSAS vara någon annan. Som säger genomtänkta och nedskrivna ord på ett låtsas-riktigt sätt, som har klätt ut sig så att de ska se ut som riktiga människor och som LÅTSAS PÅ RIKTIGT att de drabbas av kärlek, smärta, missförstånd, komiska situationer eller svårforcerade hinder.
För dyrt? Ok, ge mig då lite bra repriser.
Hellre "Jag, Claudius" än "Du är vad du äter", hellre "Herrskap och tjänstefolk" än "Sveriges värsta bilförare" och mycket hellre "Glappet" än Linda Rosing.
Tags Dokusåpa, Linda Rosing, TV, BBC, Glappet, teater, ankdamm
onsdag, februari 18, 2009
Ecce Homo
Ibland önskar jag att jag var man.
Som när jag inte orkar ta på mascara och alla säger: ”Hur är det, du ser så trött ut?” Eller när jag går i träningsbyxor, kängor och stor kofta för att handla - allt annat än chic, representativ, kvinnlig. När jag tänker tanken att jag måste raka benen innan jag åker till simhallen.
Och när någon säger ”kärringen ska ändå alltid bestämma”.
Jag är fullständigt medveten om att min roll är att vara vacker som en dag, lätt tillbakalutad och inte alltför dominant. Men om jag var man skulle jag vara en riktig HIT, för jag är varken ful, har knäppa åsikter eller tar dåliga beslut.
Som när jag inte orkar ta på mascara och alla säger: ”Hur är det, du ser så trött ut?” Eller när jag går i träningsbyxor, kängor och stor kofta för att handla - allt annat än chic, representativ, kvinnlig. När jag tänker tanken att jag måste raka benen innan jag åker till simhallen.
Och när någon säger ”kärringen ska ändå alltid bestämma”.
Jag är fullständigt medveten om att min roll är att vara vacker som en dag, lätt tillbakalutad och inte alltför dominant. Men om jag var man skulle jag vara en riktig HIT, för jag är varken ful, har knäppa åsikter eller tar dåliga beslut.
tisdag, februari 17, 2009
Jag har en trafikrusning mellan öronen
Susningar, brus och en skärande ton följer mig ständigt sedan två år tillbaka; minnet av det trauma som slog sönder allt jag trodde på, inklusive mig själv.
Jag antar att jag får leva med det, för jag tror faktiskt inte att tiden läker alla sår. Det viktiga är vad man fyller sin tid med efter den punkt då såret uppstod.
Tags tinnitus
Jag antar att jag får leva med det, för jag tror faktiskt inte att tiden läker alla sår. Det viktiga är vad man fyller sin tid med efter den punkt då såret uppstod.
Tags tinnitus
måndag, februari 16, 2009
Till förstapristagarna
Där var några läsare rappa
Som på tävlingskrok lyckades nappa
Jag vet ej vem det e’
Men vann gjorde ”e”
Och så bloggarens egen herr Pappa!
Som på tävlingskrok lyckades nappa
Jag vet ej vem det e’
Men vann gjorde ”e”
Och så bloggarens egen herr Pappa!
söndag, februari 15, 2009
And the winner is -
Tack, ni som lekte "Finn fem fel" med mig denna lite sömniga februarihelg! Här är de rätta svaren:
Sanna: Nr 2, 5, 6, 8, 10
2) Två gånger Nobelfest, javisst. Mycket roligare i verkligheten än det ser ut på TV!
5) 1984, St Peterplatsen, Rom: uppträdde för påven tillsammans med gruppen ”Up with people” (se bildbevis, även om inte jag syns på bilden, jag tillhörde inte de som trängde mig fram när han kom för att tacka oss).
6) Gift i luftballong (borgerligt). Båda iklädda jeans och gympaskor. Solnedgång. Magiskt.
8) 1987, New York, stipendieresa, jazzklubb, band spelade. Jag började prata med dem, fick sjunga, och vi hade så kul att jag kom tillbaka nästa kväll och giggade lite till.
10) Jag har skrivit ett libretto om den sista dödsavrättningen i Sverige. Kompositör engagerades och operan uruppfördes i Stockholm 2006. Det var ett projekt jag burit inom mig i tio år.
Och fem fel, dvs falska: 1, 3, 4, 7, 9
1) Gotland Runt-haveriet var faktiskt min kusin som var med om. Gudskelov inte jag. Älskar hav, men seglar hellre långt och utforskande, än snabbt och tävlande.
3) Jag har aldrig varit i Australien. Tyvärr. Men historien är sann, läste den i min dotters engelskbok.
4) Jag är inte allergisk mot nåt! Utom möjligen enfald.
7) Thåström har inte nypit mig i ändan. Däremot har jag en kompis som har fått sin blöja bytt av Thåström. (Sant är att jag har nobbat Thorsten Flinck.)
9) Inga hemlösa katter alls. Hade en abessinier men fick lämna bort den. Numera heter fd ”Lillebror” istället ”Ramses”. Värdigare namn, medges.
Och så resultatlistan
Utanvärlden: 2 rätt
jmfhansson: 3 rätt
Fabror Sid: 4 rätt
Kia : 4 rätt
Store Dam: 4 rätt
Anonym: 4 rätt
På delad första plats, med ALLA rätt finner vi
'e' och 'Anonym/Pappa': 5 rätt
Hurra-hurra-hurra-hurra!
Imorgon kväll får ni hämta ert pris här på bloggen.
Sanna: Nr 2, 5, 6, 8, 10
2) Två gånger Nobelfest, javisst. Mycket roligare i verkligheten än det ser ut på TV!
5) 1984, St Peterplatsen, Rom: uppträdde för påven tillsammans med gruppen ”Up with people” (se bildbevis, även om inte jag syns på bilden, jag tillhörde inte de som trängde mig fram när han kom för att tacka oss).
6) Gift i luftballong (borgerligt). Båda iklädda jeans och gympaskor. Solnedgång. Magiskt.
8) 1987, New York, stipendieresa, jazzklubb, band spelade. Jag började prata med dem, fick sjunga, och vi hade så kul att jag kom tillbaka nästa kväll och giggade lite till.
10) Jag har skrivit ett libretto om den sista dödsavrättningen i Sverige. Kompositör engagerades och operan uruppfördes i Stockholm 2006. Det var ett projekt jag burit inom mig i tio år.
Och fem fel, dvs falska: 1, 3, 4, 7, 9
1) Gotland Runt-haveriet var faktiskt min kusin som var med om. Gudskelov inte jag. Älskar hav, men seglar hellre långt och utforskande, än snabbt och tävlande.
3) Jag har aldrig varit i Australien. Tyvärr. Men historien är sann, läste den i min dotters engelskbok.
4) Jag är inte allergisk mot nåt! Utom möjligen enfald.
7) Thåström har inte nypit mig i ändan. Däremot har jag en kompis som har fått sin blöja bytt av Thåström. (Sant är att jag har nobbat Thorsten Flinck.)
9) Inga hemlösa katter alls. Hade en abessinier men fick lämna bort den. Numera heter fd ”Lillebror” istället ”Ramses”. Värdigare namn, medges.
Och så resultatlistan
Utanvärlden: 2 rätt
jmfhansson: 3 rätt
Fabror Sid: 4 rätt
Kia : 4 rätt
Store Dam: 4 rätt
Anonym: 4 rätt
På delad första plats, med ALLA rätt finner vi
'e' och 'Anonym/Pappa': 5 rätt
Hurra-hurra-hurra-hurra!
Imorgon kväll får ni hämta ert pris här på bloggen.
lördag, februari 14, 2009
'Finn fem fel' fortsätter
300 har läst. 4 har tävlat. Hittills har INGEN haft alla rätt!
Du har till söndagkväll på dig...
Du har till söndagkväll på dig...
fredag, februari 13, 2009
Finn fem fel
Vill du leka med mig?
Fem påståenden är sanna, fem är fel.
Du gissar i kommentatorsfältet.
Rätt lösning avsöjas här söndag kväll.
Vinnaren måste få pris förstås! Till förstapristagaren skriver jag en helt egen liten krönika, en hyllning, som publiceras nästa vecka. (Du får vara anonym, helt ok!)
Svårt med reglerna? Läs mer här.
Vilka fem är rätt?
LYCKA TILL!
Tags utmaning, lek, finn fem fel
Fem påståenden är sanna, fem är fel.
Du gissar i kommentatorsfältet.
Rätt lösning avsöjas här söndag kväll.
Vinnaren måste få pris förstås! Till förstapristagaren skriver jag en helt egen liten krönika, en hyllning, som publiceras nästa vecka. (Du får vara anonym, helt ok!)
Svårt med reglerna? Läs mer här.
- Jag har seglat Gotland Runt, varit med om båthaveri och blivit räddad efter 3 timmar hängandes vid en flytboj
- Jag har varit på nobelfesten (två gånger)
- Jag har blivit biten av en tigerorm i Australien och varit nära att dö
- Jag är allergisk mot nötter, pälsdjur, mjölkprodukter, citrusfrukter, damm och gräs
- Jag har sjungit för påven Johannes Paulus II på St Petersplatsen i Rom
- Jag har gift mig i en luftballong, nånstans över Hagaparken i Stockholm
- Jag har blivit nypt i ändan av Joakim Thåström
- Jag har sjungit med ett band på en klubb i Greenwich Village i New York
- Jag har mitt hem fyllt av övergivna katter. Nu är de 14 stycken, och alla vill de sova i min säng
- Jag har skrivit librettot till en opera
Vilka fem är rätt?
LYCKA TILL!
Tags utmaning, lek, finn fem fel
torsdag, februari 12, 2009
Finns det en drömtydare där ute?
I natt drömde jag att en svartklädd karl stal en jukebox från en bensinmack och rullade iväg den med busig blick, smygande steg och ett litet flin i mungipan.
Nån som kan hjälpa mig med en vettig analys av detta mitt undermedvetna?
Nån som kan hjälpa mig med en vettig analys av detta mitt undermedvetna?
onsdag, februari 11, 2009
Haha!
Som minotaur krossar jag alla tunnor och vaser jag ser – tjakloff! - samtidigt som min vän kentuaren jagar iväg odjuren. Faunen drar i spakar, samlar nycklar och öppnar kistor. Och titta där: en liten öppning. Minotauren är för stor, jag hoppar in i dvärgen istället. Springer snabbt som en vessla, kastar repet, klättrar obehindrat upp till bröstvärnet. Heja! heja! - men akta, det kommer fler.
Nu viner pilar genom luften! Skutt över på den stores rygg: trygg och säker ser jag på när jätten sparkar, stampar och förintar katapulterna. Hopp ner, fort fram, samla silver och guldskärvor, där – en örn! Jag lyfts och flyger över slottet och jag är räddad.
Puh!
Så försvann två timmar snabbt som blixten tillsammans med dotter och dotters födelsedagspresent…
Nu viner pilar genom luften! Skutt över på den stores rygg: trygg och säker ser jag på när jätten sparkar, stampar och förintar katapulterna. Hopp ner, fort fram, samla silver och guldskärvor, där – en örn! Jag lyfts och flyger över slottet och jag är räddad.
Puh!
Så försvann två timmar snabbt som blixten tillsammans med dotter och dotters födelsedagspresent…
tisdag, februari 10, 2009
Ommöblerad
Inte för att jag nånsin riktigt hört till gänget, men nu har jag varit mer fel än vanligt. Lång tid dessutom: mitt ena ben har varit kortare än det andra, höften sned, axeln inte i sin riktiga position, nacken fastnad och ryggen stel som en järnbalk.
Men allt går att fixa. Jag lägger mig på bänken och den starke indianen vänder och vrider på mig med våld. Knak, brak, knök, stök. Han möblerar tillbaka allt på sina rätta platser och sist välsignar han mig. (Jag borde förstås välsigna tillbaka, men har liksom inte den kraften. Han får min allra innerligaste tacksamhet istället. Och 400 spänn.)
Synd bara att han inte med några enkla handgrepp kunde fixa fettlagren och mustaschväxten också…
Men allt går att fixa. Jag lägger mig på bänken och den starke indianen vänder och vrider på mig med våld. Knak, brak, knök, stök. Han möblerar tillbaka allt på sina rätta platser och sist välsignar han mig. (Jag borde förstås välsigna tillbaka, men har liksom inte den kraften. Han får min allra innerligaste tacksamhet istället. Och 400 spänn.)
Synd bara att han inte med några enkla handgrepp kunde fixa fettlagren och mustaschväxten också…
måndag, februari 09, 2009
"Schlagerfest"
- är väl egentligen helt fel ord?
"Schlagersoffa" tycker jag är en mer relevant beskrivning.
(Fest = dans/kaloriförbränning. Soffa = chips/kaloriintag)
Satt oändligt trött i Ingenmansland och höll på att somna till nästan varenda bidrag. Bara Caroline af Ugglas fick mig att vakna till ett ögonblick. Dels för att jag inte kunde bestämma mig för om jag tyckte att hon var genial eller en löjlig Joplin-kopia, dels för att det där med "Snälla, snälla" berör mig forfarande (jävla skit).
Men Alcazar? Förlåt, men jag är inte säker på att ni finns. Jag misstänker starkt att ni är en perfekt placerad Disney-produkt. Nu väntar jag med spänning på filmen; "Finding Alcazars dagbok - en trio i New York"...
Tags melodifestival, schlager, Alcazar, Caroline af Ugglas
"Schlagersoffa" tycker jag är en mer relevant beskrivning.
(Fest = dans/kaloriförbränning. Soffa = chips/kaloriintag)
Satt oändligt trött i Ingenmansland och höll på att somna till nästan varenda bidrag. Bara Caroline af Ugglas fick mig att vakna till ett ögonblick. Dels för att jag inte kunde bestämma mig för om jag tyckte att hon var genial eller en löjlig Joplin-kopia, dels för att det där med "Snälla, snälla" berör mig forfarande (jävla skit).
Men Alcazar? Förlåt, men jag är inte säker på att ni finns. Jag misstänker starkt att ni är en perfekt placerad Disney-produkt. Nu väntar jag med spänning på filmen; "Finding Alcazars dagbok - en trio i New York"...
Tags melodifestival, schlager, Alcazar, Caroline af Ugglas
Nånting har hänt
Jag förstår inte hur det gick till. Tycker att jag har bevakat mig själv, varit noggrann, hållit koll. Det som nu inträffat var inte meningen alls. Fasiken också. Hur ska jag klara av det här?
lördag, februari 07, 2009
Nätdejting (på högsta nivå)
Sitter ensam i ett alldeles för varmt hotellrum med en alldeles för hård säng, nånstans på andra sidan havet från dig som läser just nu. Har köpt 2 timmar internetuppkoppling för 6 euro. Och slösurfat = bra hjärnrensning efter intensivt repeterande.
Då hittade jag den här.
Hysteriskt rolig!
Tyckte du om den? Titta då på den här.
(Men se hela, tro inte att du vet hur det ska gå...)
Och den h -
äsch, jag kanske helt enkelt lägger en länk till HELA magnusskoglunds i min högerkolumn.
Senare, nu är min internet-tid slut...
Tags nätdejting, kontaktannons
Då hittade jag den här.
Hysteriskt rolig!
Tyckte du om den? Titta då på den här.
(Men se hela, tro inte att du vet hur det ska gå...)
Och den h -
äsch, jag kanske helt enkelt lägger en länk till HELA magnusskoglunds i min högerkolumn.
Senare, nu är min internet-tid slut...
Tags nätdejting, kontaktannons
torsdag, februari 05, 2009
Sex och återigen sex
"Publicera din sjätte bild i din sjätte bildmapp" skrev Tony och jag blev förvirrad men hittade till sist det jag kunde bedöma vara någon slags "rot". Räknade till sjätte mappen och tog fram sjätte bilden.
Fotot är taget 2007 med min förra mobiltelefon, överförd till datorn för att bevaras i minne när jag skulle byta upp mig i mobilvärlden. Alltså: Hemsk kvalitet! Inte för publicering! Jag förintar mitt rykte som en någorlunda begåvad bildmänniska!
Men korrekt utförd utmaning.
Och framför allt ett soligt minne - jag och N vid Bohus fästning i Kungälv. M tar bilden. Vi tre var på väg mot Göteborg och kunde inte undgå frestelsen: fästningen är ett kultställe. Måste besökas!
Nu drar jag ut på havet och är tillbaka måndag.
God helg!
Fotot är taget 2007 med min förra mobiltelefon, överförd till datorn för att bevaras i minne när jag skulle byta upp mig i mobilvärlden. Alltså: Hemsk kvalitet! Inte för publicering! Jag förintar mitt rykte som en någorlunda begåvad bildmänniska!
Men korrekt utförd utmaning.
Och framför allt ett soligt minne - jag och N vid Bohus fästning i Kungälv. M tar bilden. Vi tre var på väg mot Göteborg och kunde inte undgå frestelsen: fästningen är ett kultställe. Måste besökas!
Nu drar jag ut på havet och är tillbaka måndag.
God helg!
Jag, en status-kommentator
På Facebook kan man offentligt uppdatera sin personliga "status".
Det gör jag.
Varje dag, även om jag vet att en ståupp-komiker har raljerat rejält kring detta. (Jag läser också andras och är en ivrig kommentator.)
Via Facebook har man alltså möjlighet att aktivt marknadsföra sig själv. Göra sig synlig på det sätt man vill framstå.
Det finns deppiga status-formuleringar som får tröstande svar, det finns den politiskt aktiva status-apellen, lustifikationerna och så berättelser om fest och bakfylla (med kompletterande bilder av glada ansikten rätt in i kameran, dålig skärpa, drink i handen och lätt berusad blick).
Det roar mig att tänka ut egna "statusar" som är sanna och personliga, utan att blotta och vara pinsamma. Men det är lätt för mig - pennan är min andra tunga, och jag har ofta ett tiotal "statusar" i skallen som jag måste välja mellan. (Tanken på att formulera något om sig själv kan säkert leda till både prestationsångest och skrivkramp i vissa fall. Några tycker säkert att det är helt onödigt, dessutom.)
Om jag skulle ha en statusrad på bloggen - hur skulle den se ut? Antagligen inte mindre sann, men troligen inte lika privat. Du som läser kan ju vara en person som aldrig någonsin har träffat mig, och aldrig någonsin kommer att träffa mig...
Dagens status skulle t ex kunna vara en som jag ratade imorse:
Catarina kan inte sova när hon är kall om fötterna.
Etikett: Facebook
Det gör jag.
Varje dag, även om jag vet att en ståupp-komiker har raljerat rejält kring detta. (Jag läser också andras och är en ivrig kommentator.)
Via Facebook har man alltså möjlighet att aktivt marknadsföra sig själv. Göra sig synlig på det sätt man vill framstå.
Det finns deppiga status-formuleringar som får tröstande svar, det finns den politiskt aktiva status-apellen, lustifikationerna och så berättelser om fest och bakfylla (med kompletterande bilder av glada ansikten rätt in i kameran, dålig skärpa, drink i handen och lätt berusad blick).
Det roar mig att tänka ut egna "statusar" som är sanna och personliga, utan att blotta och vara pinsamma. Men det är lätt för mig - pennan är min andra tunga, och jag har ofta ett tiotal "statusar" i skallen som jag måste välja mellan. (Tanken på att formulera något om sig själv kan säkert leda till både prestationsångest och skrivkramp i vissa fall. Några tycker säkert att det är helt onödigt, dessutom.)
Om jag skulle ha en statusrad på bloggen - hur skulle den se ut? Antagligen inte mindre sann, men troligen inte lika privat. Du som läser kan ju vara en person som aldrig någonsin har träffat mig, och aldrig någonsin kommer att träffa mig...
Dagens status skulle t ex kunna vara en som jag ratade imorse:
Catarina kan inte sova när hon är kall om fötterna.
Etikett: Facebook
onsdag, februari 04, 2009
Att bevara sig själv
Förväntansfulla blickar:
Ge mig något, kom med en idé, skriv en text, titta på mig och få mig att blomma.
Din tid blir min tid. Du får ansvara för mig en stund. Å så roligt vi har.
Jag körde i sex timmar för att göra ett arbete jag egentligen inte hade tid med. Jag avsatte en ledig helg för ett projekt som jag klämmer in med våld. Nej, ingenting är fel, jag har ett otroligt rikt och roligt liv, men om jag inte får något tillbaka måste jag själv ta ansvar för att inte hyvlas ner helt och hållet.
Så nu får det bli skyddsutrustning som gäller.
Integritet, på gräns till avstånd.
Om sen någon vill ta sig innanför skalet någongång, då gäller det att knacka ordentligt.
Ge mig något, kom med en idé, skriv en text, titta på mig och få mig att blomma.
Din tid blir min tid. Du får ansvara för mig en stund. Å så roligt vi har.
Jag körde i sex timmar för att göra ett arbete jag egentligen inte hade tid med. Jag avsatte en ledig helg för ett projekt som jag klämmer in med våld. Nej, ingenting är fel, jag har ett otroligt rikt och roligt liv, men om jag inte får något tillbaka måste jag själv ta ansvar för att inte hyvlas ner helt och hållet.
Så nu får det bli skyddsutrustning som gäller.
Integritet, på gräns till avstånd.
Om sen någon vill ta sig innanför skalet någongång, då gäller det att knacka ordentligt.
tisdag, februari 03, 2009
Schwisch sa det
Jag gasade. Dom stod där. Jag såg dom på långt håll.
Noterade lite vid sidan om.
Bilen rullade för fullt. Jag passerade. Röd blixt!
"Jaha" tänkte jag, nånstans långt inne.
Där framme 90-skyltarna.
"Oj då" tänkte jag.
Helt klart tappar man fokus och uppmärksamhet när man kör och samtidigt pratar i mobiltelefon.
Det kanske skulle förbjudas ändå.
Fast då skulle jag antagligen bara bryta mot två regler:
Hastighetsbegränsning och Pratförbud....
Noterade lite vid sidan om.
Bilen rullade för fullt. Jag passerade. Röd blixt!
"Jaha" tänkte jag, nånstans långt inne.
Där framme 90-skyltarna.
"Oj då" tänkte jag.
Helt klart tappar man fokus och uppmärksamhet när man kör och samtidigt pratar i mobiltelefon.
Det kanske skulle förbjudas ändå.
Fast då skulle jag antagligen bara bryta mot två regler:
Hastighetsbegränsning och Pratförbud....
måndag, februari 02, 2009
Lizardelicious
Min talang för modebloggande står oemotsagd.
Bloggdrottningens nederlag i TV4-showen är ett sandkorn i jämförelse med den jordskreds-förödelse som mina blogginlägg har åstadkommit.
Och jag sviker inte mina fans.
Idag presenterar jag det allra senaste inom Facial Fiction.
Börja med Foundation Out of Space.
Arbeta med highlights i form av bokstaven ”V” över kindben och panna.
Ögonmakeup görs in Reptile Style, till läppar används nyansen Alive Foods. Slutligen formas håret med den skummande moussen The Oceans of the Planet Earth.
Det sägs att en makeup skall vara tidlös, mjuk och naturlig. Glöm det. Jag gräver upp 1986, och skapar min egen trend "Lizardelicious".
TAGS Blondinbella, Kenza, Let's dance, mode, makeup, utomjording, ödlor, bloggdrottning
Bloggdrottningens nederlag i TV4-showen är ett sandkorn i jämförelse med den jordskreds-förödelse som mina blogginlägg har åstadkommit.
Och jag sviker inte mina fans.
Idag presenterar jag det allra senaste inom Facial Fiction.
Börja med Foundation Out of Space.
Arbeta med highlights i form av bokstaven ”V” över kindben och panna.
Ögonmakeup görs in Reptile Style, till läppar används nyansen Alive Foods. Slutligen formas håret med den skummande moussen The Oceans of the Planet Earth.
Det sägs att en makeup skall vara tidlös, mjuk och naturlig. Glöm det. Jag gräver upp 1986, och skapar min egen trend "Lizardelicious".
TAGS Blondinbella, Kenza, Let's dance, mode, makeup, utomjording, ödlor, bloggdrottning
söndag, februari 01, 2009
Söndagsutflykt
Låst dörr. Hitta skåpet. Tidsfrist. Slå rätt siffror.
Upp för gången. Port. Finna stolpen. Nummerkombination.
Hemlig öppning. Låda i låda. Öppna, hitta nyckeln.
Ta sig förbi nästa hinder, nyckeln behövs.
Fler låsta dörrar.
Sedan rätt knapp. Snabbt ryck.
Ute.
Det var som när vi spelade "Riven" och "Myst"...
TAGS dataspel, problemlösning, Riven, Myst, Exile
Upp för gången. Port. Finna stolpen. Nummerkombination.
Hemlig öppning. Låda i låda. Öppna, hitta nyckeln.
Ta sig förbi nästa hinder, nyckeln behövs.
Fler låsta dörrar.
Sedan rätt knapp. Snabbt ryck.
Ute.
Det var som när vi spelade "Riven" och "Myst"...
TAGS dataspel, problemlösning, Riven, Myst, Exile
lördag, januari 31, 2009
fredag, januari 30, 2009
Champagnegalopp
En betjänt springer. Alltid. Runt runt, i cirkel, samma håll, lätta steg.
Prinsessor slängs i fängelse, och ett fängelse har svarta strutar på huvudet.
En greve som är ett barn är en Barngreve.
Spöken säger bu och vill man ha roligt, ja då snurrar man i paljettkjol.
Pigan är två meter lång och fullständigt gravallvarlig under glädjedansen med dammvippan.
Men prinsen, han kör moonwalk.
Allt detta lärde jag mig torsdag kväll - med tårar i ögonen och ett leende i hela kroppen.
Jag såg den lokala teatergruppen spela sin pjäs ”Älvaslottet”.
Och när jag satt där tyckte jag plötsligt att det var jag som var förståndshandikappad istället, jag som går runt och ska vara så skärpt och duktig och vuxen och förnuftig hela tiden.
För den generositet, den glädjen, den ogrumlade lyckan – den, den…
(nu gråter jag lite igen)
TAGS mode, - nej, mod, !!!
torsdag, januari 29, 2009
Jag + dunjacka = liten svart boll
Killen som jag hyr min arbetslägenhet av gillar designade prylar.
Kaffebryggaren är snygg som f-n men jag har ännu inte lyckats lista ut hur den fungerar. Osthyveln är inte vilken standardhyvel som helst. Likväl, efter otaligt karvande, får jag fortfarande bara små vågiga slattar till min frukostmacka. Stor-teven tronar i vardagsrummet framför trendigt-grå-soffan, men om jag trycker på off-knappen försvinner all kanalinställning. Det 45 fyrkantiga hyllorna gapar tomma, jag har inte – trots att jag har bott här ett år – begripit vad jag ska använda dem till. Prydnadssaker kanske? Jag tycker inte om prydnadssaker.
Han påminner mig en aning om min charmiga svägerska. Hon vill vara snyggt klädd. Oavsett väder. Alltså tar hon sin finkappa när hon går ut. Temperatur = oväsentligt.
Själv är jag hellre varm än snygg.
Och jag föredrar en osthyvel som fungerar.
Tags modeblogg, vintermode, top model
Kaffebryggaren är snygg som f-n men jag har ännu inte lyckats lista ut hur den fungerar. Osthyveln är inte vilken standardhyvel som helst. Likväl, efter otaligt karvande, får jag fortfarande bara små vågiga slattar till min frukostmacka. Stor-teven tronar i vardagsrummet framför trendigt-grå-soffan, men om jag trycker på off-knappen försvinner all kanalinställning. Det 45 fyrkantiga hyllorna gapar tomma, jag har inte – trots att jag har bott här ett år – begripit vad jag ska använda dem till. Prydnadssaker kanske? Jag tycker inte om prydnadssaker.
Han påminner mig en aning om min charmiga svägerska. Hon vill vara snyggt klädd. Oavsett väder. Alltså tar hon sin finkappa när hon går ut. Temperatur = oväsentligt.
Själv är jag hellre varm än snygg.
Och jag föredrar en osthyvel som fungerar.
Tags modeblogg, vintermode, top model
onsdag, januari 28, 2009
Modebloggen blev en hit!
155 besökare. Jo, det saknas tre nollor, men man ska inte hänga upp sig på småsaker.
Idag introducerar jag ännu ett modeknep. Något jag hittat på alldeles själv. Jag kallar det "Let the sun shine in":
Raggsockor med hål på hälen.
Tags modeblogg, listetta, topplacering
Idag introducerar jag ännu ett modeknep. Något jag hittat på alldeles själv. Jag kallar det "Let the sun shine in":
Raggsockor med hål på hälen.
Tags modeblogg, listetta, topplacering
tisdag, januari 27, 2009
Bäva, ni bloggdrottningar!
Modebloggar regerar.
Inte för att jag är missnöjd med min trogna läsarkrets, men jag tänkte ta upp kampen med Kenza och Blondinbella. Och jag känner redan nu hur de skälver av skräck…
Alltså. Hur trendig är jag inte?
Måndagkväll efter gympapasset och jag är bara SÅ RÄTT.
Glider in i bilen (anar jag inte en paparazzi bakom soptunnan?) och känner hur allas blickar dras till mig. Förlåt om jag får er känna er som trista grå möss, jag menar inget illa. Kan bara inte rå för min hipp-faktor. Fett snygg. Grymt värt. Da!
Vill ni veta mina mode-hemligheter?
1. Cross-over
Märkesstövlar från Salamander, uppkavlade fladdriga överdragsbyxor.
(Nej, det är inte alls jag som är för kort. Uppkavlade saker kommer stort.)
2. Vintage (finare ord för bättre begagnat)
Grön träningsjacka över svettigt linne. Duffeln, något nopprig, trendigt dekorerad med ett och annat hårstrå. Och så stora lurviga halsduken som jag snott av min dotter därhemma.
Nu förväntar jag mig minst 100 000 läsare av dagens blogg.
TAGS Blondinbella, Kenza, mode
Inte för att jag är missnöjd med min trogna läsarkrets, men jag tänkte ta upp kampen med Kenza och Blondinbella. Och jag känner redan nu hur de skälver av skräck…
Alltså. Hur trendig är jag inte?
Måndagkväll efter gympapasset och jag är bara SÅ RÄTT.
Glider in i bilen (anar jag inte en paparazzi bakom soptunnan?) och känner hur allas blickar dras till mig. Förlåt om jag får er känna er som trista grå möss, jag menar inget illa. Kan bara inte rå för min hipp-faktor. Fett snygg. Grymt värt. Da!
Vill ni veta mina mode-hemligheter?
1. Cross-over
Märkesstövlar från Salamander, uppkavlade fladdriga överdragsbyxor.
(Nej, det är inte alls jag som är för kort. Uppkavlade saker kommer stort.)
2. Vintage (finare ord för bättre begagnat)
Grön träningsjacka över svettigt linne. Duffeln, något nopprig, trendigt dekorerad med ett och annat hårstrå. Och så stora lurviga halsduken som jag snott av min dotter därhemma.
Nu förväntar jag mig minst 100 000 läsare av dagens blogg.
TAGS Blondinbella, Kenza, mode
måndag, januari 26, 2009
Sortering
Två skrivbord. Ett litet soffbord. Ett större mötesbord. Två låga fotöljer. 4 karmstolar. 2 skrivbordsstolar. Ett skrivarbord på hjul.
7 högar på det ena, 8 på det andra plus två almanackor, en pärm och diverse prylar såsom kaffekopp, vattenglas, pennor, brännbara CDs och otaliga post-itlappar. Reklamhögen på det lilla. 6 högar på det stora plus den inplastade ritningen och en rejält vissen blomsteruppsats. Gymväskan i den ena fotöljen, teaterkostymer till förrådet i den andra. Konferensstolarna är tomma, liksom den ena skrivbordsstolen. På den andra min bak.
På golvet en symaskin, ett notställ, en pappersskärare, 5 kartonger med material från 2008, Willys-kasse med plastmuggar, en klädhängare, en dammsugare och ett antal papperskorgar.
I bokhyllan bakom mig står det vackraste: N's skrin (MVG i träslöjden) och M's lilla box för visitkort mm.
Jag är alldeles ensam i 45 kvm kontor.
7 högar på det ena, 8 på det andra plus två almanackor, en pärm och diverse prylar såsom kaffekopp, vattenglas, pennor, brännbara CDs och otaliga post-itlappar. Reklamhögen på det lilla. 6 högar på det stora plus den inplastade ritningen och en rejält vissen blomsteruppsats. Gymväskan i den ena fotöljen, teaterkostymer till förrådet i den andra. Konferensstolarna är tomma, liksom den ena skrivbordsstolen. På den andra min bak.
På golvet en symaskin, ett notställ, en pappersskärare, 5 kartonger med material från 2008, Willys-kasse med plastmuggar, en klädhängare, en dammsugare och ett antal papperskorgar.
I bokhyllan bakom mig står det vackraste: N's skrin (MVG i träslöjden) och M's lilla box för visitkort mm.
Jag är alldeles ensam i 45 kvm kontor.
söndag, januari 25, 2009
Heja barnen!
Matt efter fyra timmars körning i mörker, dimma, regn och plötsligt snöfall - så något riktigt välformulerat blir det inte ikväll...
Men jag hörde något fint på radion, P1's program "Barnen":
En pojke i förskolan fick frågan hur det kändes att lära sig läsa och skriva.
- Det är roligast att skriva. För då kan man skriva snälla grejer till varandra.
Men jag hörde något fint på radion, P1's program "Barnen":
En pojke i förskolan fick frågan hur det kändes att lära sig läsa och skriva.
- Det är roligast att skriva. För då kan man skriva snälla grejer till varandra.
lördag, januari 24, 2009
Händer
Min handflata mot flickans rygg och hon släpper taget, somnar.
Mina fingrar som fjäderlätt nuddar den andras hud, samtidigt som vi pratar stilla.
Hans händer för länge sedan runt mina vrister och allt blev självklart.
Vännen på västkusten vars hand passade min i ett perfekt sax-grepp.
Kvinnan som med sina händer över min kropp lät muskler andas och knutar lösas.
Händer som gräver i snön på vintern och varsamt plockar den första tussilagon. Som lyckligt smeker solvarm sand eller sluter sig runt en kastanjenöt om hösten.
Jag vore ingenting utan mina händer.
Eller dina.
Händer är något av det vackraste jag vet.
Mina fingrar som fjäderlätt nuddar den andras hud, samtidigt som vi pratar stilla.
Hans händer för länge sedan runt mina vrister och allt blev självklart.
Vännen på västkusten vars hand passade min i ett perfekt sax-grepp.
Kvinnan som med sina händer över min kropp lät muskler andas och knutar lösas.
Händer som gräver i snön på vintern och varsamt plockar den första tussilagon. Som lyckligt smeker solvarm sand eller sluter sig runt en kastanjenöt om hösten.
Jag vore ingenting utan mina händer.
Eller dina.
Händer är något av det vackraste jag vet.
fredag, januari 23, 2009
"Du attraherar mig inte längre"
Vännen och jag var på badet för kropp och själ.
Där står vi alla, i damernas omklädningsrum, och smörjer armar och blåser hår. Ingen av oss är någon Top Model direkt. Det hänger och det böljar, det är valkar och gropar, det är kvisslor och blemmor. Min vän är fräsch som en vårblomma, själv är jag betydligt lösare i konturerna.
Men ni tycker väl om oss ändå? Vi som har fött era barn. Vi som har vandrat vid era sidor, korta eller långa stunder. Tvättat kalsonger och dukat fram kvällsfika. Vi som skrattat med er i lek och bus, gråtit när vi tyckt att ni varit dumma, och grälat tillbaka av trötthet, stolthet, missnöje eller helt enkelt olika ståndpunkt.
Med lite puder på näsan och svart på ögonfransarna ger vi oss ut för att möta omvärlden igen.
Vi är strålande vackra.
Där står vi alla, i damernas omklädningsrum, och smörjer armar och blåser hår. Ingen av oss är någon Top Model direkt. Det hänger och det böljar, det är valkar och gropar, det är kvisslor och blemmor. Min vän är fräsch som en vårblomma, själv är jag betydligt lösare i konturerna.
Men ni tycker väl om oss ändå? Vi som har fött era barn. Vi som har vandrat vid era sidor, korta eller långa stunder. Tvättat kalsonger och dukat fram kvällsfika. Vi som skrattat med er i lek och bus, gråtit när vi tyckt att ni varit dumma, och grälat tillbaka av trötthet, stolthet, missnöje eller helt enkelt olika ståndpunkt.
Med lite puder på näsan och svart på ögonfransarna ger vi oss ut för att möta omvärlden igen.
Vi är strålande vackra.
torsdag, januari 22, 2009
"...while you're busy making other plans."
Igår kom jag på mig själv med något hemskt. Jag stod och diskade och plötsligt märkte jag att jag tänkte på mitt liv som om det var på väg att ta slut. ”Jaha, vad är det nu jag skulle vilja ha gjort mer av...” osv.
Ni vet, den gamla kvinnan som skulle hoppa i fler vattenpölar om hon fick leva om sitt liv.
Hjälp! Jag är ju bara 45….
Vi säger att jag lever tills jag blir 90 - då har jag alltså hälften kvar. (Dessutom är första halvlek ofta bara ett upplägg - det är andra akten som är bäst. Det är då det händer saker.)
Men ok. Funderingar är aldrig fel. Vad kommer jag att sakna om jag inte gör mer av, under The Life of Catarina Part II?
Jag skuttar så fort jag får chansen.
Ni vet, den gamla kvinnan som skulle hoppa i fler vattenpölar om hon fick leva om sitt liv.
Hjälp! Jag är ju bara 45….
Vi säger att jag lever tills jag blir 90 - då har jag alltså hälften kvar. (Dessutom är första halvlek ofta bara ett upplägg - det är andra akten som är bäst. Det är då det händer saker.)
Men ok. Funderingar är aldrig fel. Vad kommer jag att sakna om jag inte gör mer av, under The Life of Catarina Part II?
- Jag vill dansa flamenco igen
- Jag vill åka slalom då och då (var rätt skicklig skidåkare som ung)
- Jag vill bo i Skagen en månad och bara måla och skriva
- Jag vill sjunga jazz med en pianist i ett dunkelt hörn på en bar, eller vara bakgrundskör i ett rockband
- Jag vill segla mellan naturhamnar och äta middag på klipporna
- Jag vill bygga lite på Bedaröhuset; en trappa, en sjöbod, ett nytt dass, ett soldäck
- Jag vill få älska och bli älskad en gång till i mitt liv
(och ligga sked - mycket viktigt)
Jag skuttar så fort jag får chansen.
onsdag, januari 21, 2009
"Den som söker han letar" (eller?)
Gick och tänkte på olika ordspråk under min lunchpromenad idag.
Man har så roligt som man gör sig.
Absolut. Jag spelade Yatzy med mig själv igår kväll och vann varenda gång. Jättekul.
Ju fler kockar desto sämre soppa.
Inte! Ju fler i köket desto trevligare.
Gärna med matlagnings-öl. Och rockmusik i bakgrunden.
Som man bäddar får man ligga.
Så sant. Inbegriper det även knäckebrödssmulor?
Tala är silver, men tiga är guld.
Det är guld att kunna tiga ibland.
Att tala med varandra är livsviktigt.
Ensam är stark.
Hur vet man det när man inte har en motståndare att mäta sig med?
Som man sår får man skörda.
Det tror jag på. Gissa vad jag planterar i vår?
Men min absoluta favorit är ett arabiskt ordspråk:
Om din kvinna är liten, så böj dig ner för att höra vad hon har att säga.
(Jag är 156 cm)
Man har så roligt som man gör sig.
Absolut. Jag spelade Yatzy med mig själv igår kväll och vann varenda gång. Jättekul.
Ju fler kockar desto sämre soppa.
Inte! Ju fler i köket desto trevligare.
Gärna med matlagnings-öl. Och rockmusik i bakgrunden.
Som man bäddar får man ligga.
Så sant. Inbegriper det även knäckebrödssmulor?
Tala är silver, men tiga är guld.
Det är guld att kunna tiga ibland.
Att tala med varandra är livsviktigt.
Ensam är stark.
Hur vet man det när man inte har en motståndare att mäta sig med?
Som man sår får man skörda.
Det tror jag på. Gissa vad jag planterar i vår?
Men min absoluta favorit är ett arabiskt ordspråk:
Om din kvinna är liten, så böj dig ner för att höra vad hon har att säga.
(Jag är 156 cm)
tisdag, januari 20, 2009
Man lär sig!
Internet är en underbart smakrik buffé för kunskapshungriga.
Nu har jag hittat en man på nätet som säger sig kunna förklara för oss kvinnor hur män VERKLIGEN fungerar.
Gissa om jag skrattade när jag läste:
”So... when a man doesn't call, it's often NOT an indication of something else going on for him that he might want to talk to you about.
Often it's simply an indication that he doesn't actually FEEL like spending more time around you.
So he simply doesn't call.”
Så klart!
Och här har vi hållit på och analyserat i alla år…
Nu har jag hittat en man på nätet som säger sig kunna förklara för oss kvinnor hur män VERKLIGEN fungerar.
Gissa om jag skrattade när jag läste:
”So... when a man doesn't call, it's often NOT an indication of something else going on for him that he might want to talk to you about.
Often it's simply an indication that he doesn't actually FEEL like spending more time around you.
So he simply doesn't call.”
Så klart!
Och här har vi hållit på och analyserat i alla år…
Och här
finner du en länk till Röda Korset med tips om hur du kan hjälpa människor i Gaza.
SvD idag: 904 civila palestinier döda i kriget. 292 av dessa var barn.
VAD HAR BARNEN MED DETTA ATT GÖRA?
SvD idag: 904 civila palestinier döda i kriget. 292 av dessa var barn.
VAD HAR BARNEN MED DETTA ATT GÖRA?
söndag, januari 18, 2009
Logisk slutföring (skulle kunna bli en daglig rutin för oss alla)
A Vi i väst har pengar, persondatorer, internetuppkoppling och i de flesta fall stor medvetenhet om världens orättvisa resursfördelning. Men vi är lätt stressade och tidspressade, vilket genererar dåligt samvete nånstans i bakhuvudet; ”jag borde göra mycket mer, jag har ju egentligen möjligheten…”
B Människor i andra delar av världen saknar vatten, mat, medicin och behöver snabb hjälp - samtidigt som en egen hållbar infrastruktur byggs upp långsiktigt.
C Företag vill nå ut med sin reklam.
DETTA ÄR MIN LOGIK:
Låt A ta 60 sekunder av sin dyrbara tid till några enkla klick (strunta i reklambilder, det flimrar ändå så mycket förbi på våra skärmar hela tiden).
Låt C betala för mat, vatten och medicin istället för dyr reklamplats i
t ex TV, och samtidigt nå ut till miljontals mottagare med sin web-reklam.
Och framför allt: låt B få leva, få en del av vårt överflöd.
DET HÄR BLIR DÅ DEN KONKRETA HANDLING SOM FÖLJER MIN LOGIK:
Gå HIT och klicka på blå box, så har du hjälpt ett barn med mat och medicin
HÄR hjälper du ett annat, om du klickar i den gula boxen
Klicka HÄR och sedan på den gröna knappen för att ge ett mål mat till ett barn i Indien
Klickar du HÄR har stödjer du en hjälporganisation som arbetar i 29 olika länder
HIT kan du gå, för att sedan klicka på den lilla röda bollen
HÄR kan du också klicka, och ge ett barn i Argentina mat genom att klicka på blå knapp
För komma till Hungerfighters, klicka först HÄR, sedan i grön box i mitten
Poverty fighters finns HÄR, så blå box
HÄR för att komma till The Hunger Site, där du trycker på gul knapp
Jag ska göra detta till min dagliga rutin.
Jag utmanar dig att göra detsamma.
Varje dag dör ca 18 000 barn av svält.
B Människor i andra delar av världen saknar vatten, mat, medicin och behöver snabb hjälp - samtidigt som en egen hållbar infrastruktur byggs upp långsiktigt.
C Företag vill nå ut med sin reklam.
DETTA ÄR MIN LOGIK:
Låt A ta 60 sekunder av sin dyrbara tid till några enkla klick (strunta i reklambilder, det flimrar ändå så mycket förbi på våra skärmar hela tiden).
Låt C betala för mat, vatten och medicin istället för dyr reklamplats i
t ex TV, och samtidigt nå ut till miljontals mottagare med sin web-reklam.
Och framför allt: låt B få leva, få en del av vårt överflöd.
DET HÄR BLIR DÅ DEN KONKRETA HANDLING SOM FÖLJER MIN LOGIK:
Gå HIT och klicka på blå box, så har du hjälpt ett barn med mat och medicin
HÄR hjälper du ett annat, om du klickar i den gula boxen
Klicka HÄR och sedan på den gröna knappen för att ge ett mål mat till ett barn i Indien
Klickar du HÄR har stödjer du en hjälporganisation som arbetar i 29 olika länder
HIT kan du gå, för att sedan klicka på den lilla röda bollen
HÄR kan du också klicka, och ge ett barn i Argentina mat genom att klicka på blå knapp
För komma till Hungerfighters, klicka först HÄR, sedan i grön box i mitten
Poverty fighters finns HÄR, så blå box
HÄR för att komma till The Hunger Site, där du trycker på gul knapp
Jag ska göra detta till min dagliga rutin.
Jag utmanar dig att göra detsamma.
Varje dag dör ca 18 000 barn av svält.
lördag, januari 17, 2009
Jag är en bra person (åtminstone enligt ICA)
Big Brother is watching me och registrerar allt jag gillar att handla. Igår fick jag ett brev med 20% rabatt på varor som de har noterat att jag oftast plockar ner i korgen. Dessa är:
För tänk om det hade stått:
- Olivolja från Bengt Frithiofsson (den ekologiska är absolut godast)
- Turkisk youghurt (har jag på allt: med salt+vitlök, med ringlad honung över eller alla varianter däremellan)
- Vicks Blå halstabletter (never leave home without it)
- Smörgåsskinka (gör sig bäst på knäckebröd)
- C-vitamin brustablett (gör oss friskare, inbillar jag mig i alla fall)
- Wasa sandwich, ni vet det där knäckebrödet med kladd emellan (bilgodis för allt evigt åkande hit och dit)
För tänk om det hade stått:
- Folköl, 6-pack
- Estrella grillchips
- Frödinge prinsesstårta
- Kondomer
- Jordnötssmör
- Coca Cola, 1,5 l
fredag, januari 16, 2009
Byt perspektiv!
Man ska inte fokusera på det man INTE HAR, utan det man HAR.
Jag la mig och blundade en kort stund när flickorna gått iväg.
Tio minuter senare vaknade jag - leende.
Jag har ingen aning om vad jag egentligen hade drömt om, jag vet bara att det handlade om det jag saknar. Varje millimeter av min kropp var uppfylld av att det fanns där: runt mig, vid mig, i mig. Självklart blir det så. Jag behöver inte ägna mer tid och tankar åt det.
Resten av dagen har jag varit strålande glad. Sjungit med Janis Joplin, dansat med stekpannan, trallat till matkassarna, stolt summerat veckans avklarade uppdrag och haft ett riktigt kreativt flow.
Känner du dig aningen låg och missnöjd?
Tänk på allt du har som är BRA.
Det andra kommer av sig själv.
Jag la mig och blundade en kort stund när flickorna gått iväg.
Tio minuter senare vaknade jag - leende.
Jag har ingen aning om vad jag egentligen hade drömt om, jag vet bara att det handlade om det jag saknar. Varje millimeter av min kropp var uppfylld av att det fanns där: runt mig, vid mig, i mig. Självklart blir det så. Jag behöver inte ägna mer tid och tankar åt det.
Resten av dagen har jag varit strålande glad. Sjungit med Janis Joplin, dansat med stekpannan, trallat till matkassarna, stolt summerat veckans avklarade uppdrag och haft ett riktigt kreativt flow.
Känner du dig aningen låg och missnöjd?
Tänk på allt du har som är BRA.
Det andra kommer av sig själv.
Byt perspektiv!
Man ska inte fokusera på det man INTE HAR, utan det man HAR.
Jag la mig en kort stund när flickorna gått iväg och blundade.
Tio minuter senare vaknade jag - leende.
Jag har ingen aning om vad jag egentligen hade drömt om, jag vet bara att det handlade om det jag saknar. Varje millimeter av min kropp var uppfylld av att det fanns där: runt mig, vid mig, i mig. Självklart blir det så. Jag behöver inte ägna mer tid och tankar åt det.
Resten av dagen har jag varit strålande glad. Sjungit med Janis Joplin, dansat med stekpannan, trallat till matkassarna, stolt summerat veckans avklarade uppdrag och haft ett riktigt kreativt flow.
Känner du dig aningen låg och missnöjd? Tänk på allt du har som är BRA. Det andra kommer av sig själv.
Jag la mig en kort stund när flickorna gått iväg och blundade.
Tio minuter senare vaknade jag - leende.
Jag har ingen aning om vad jag egentligen hade drömt om, jag vet bara att det handlade om det jag saknar. Varje millimeter av min kropp var uppfylld av att det fanns där: runt mig, vid mig, i mig. Självklart blir det så. Jag behöver inte ägna mer tid och tankar åt det.
Resten av dagen har jag varit strålande glad. Sjungit med Janis Joplin, dansat med stekpannan, trallat till matkassarna, stolt summerat veckans avklarade uppdrag och haft ett riktigt kreativt flow.
Känner du dig aningen låg och missnöjd? Tänk på allt du har som är BRA. Det andra kommer av sig själv.
torsdag, januari 15, 2009
Lyx utan like (billig dessutom, om man jämför)
Servetter.
Servetter förgyller mitt liv. Inte bara har jag svårt att äta snyggt utan en servett i knät, jag är också vansinnigt förtjust i servettvikningar. Jag kan välja att återvända till en restaurang bara för att de hade en schysst servett framsatt (-lagd) på ett kreativt sätt. Och då menar jag allt ifrån barockliljor till grova handdukar med hampasnöre löst knutet omkring sig.
Mest glad är jag i själva trycket. Idag köpte jag:
Och så, på baksidan:
Jag ångrar att jag inte köpte hela lagret...
Servetter förgyller mitt liv. Inte bara har jag svårt att äta snyggt utan en servett i knät, jag är också vansinnigt förtjust i servettvikningar. Jag kan välja att återvända till en restaurang bara för att de hade en schysst servett framsatt (-lagd) på ett kreativt sätt. Och då menar jag allt ifrån barockliljor till grova handdukar med hampasnöre löst knutet omkring sig.
Mest glad är jag i själva trycket. Idag köpte jag:
- ett paket servetter med vackra blommor till min mamma
- ett paket servetter med fyllda champagneglas till min svägerska
- ett paket servetter med giraffer till mig själv
Och så, på baksidan:
Jag ångrar att jag inte köpte hela lagret...
onsdag, januari 14, 2009
Som till Kamratposten
Om man är nyfiken på en människa och knackar på lite försiktigt, och personen ifråga ibland öppnar dörren på vid gavel med stor famn, och ibland sneglar genom en springa och sedan stänger igen snabbt, vad gör man då?
Fortsätter att knacka, går iväg en stund och kommer tillbaka lite senare, eller struntar i det helt och hållet?
Fortsätter att knacka, går iväg en stund och kommer tillbaka lite senare, eller struntar i det helt och hållet?
tisdag, januari 13, 2009
Robban, han visste han
Vinden och plusgraderna har sopat bort varenda snökristall som tjusade min blick så. Två dagar fick jag i alla fall i solen på Säbysjön, - full fart framåt i konståkningsskridskorna! Jag får hålla det minnet levande tills flyget lyfter mot Lappland i april.
Idag gjorde jag en god samhällsgärning. Jag tog en plastpåse och gav mig ut runt mitt förortshus och började plocka. Cigarettpaket, snusdosor, godispapper, gammal tidning, en skurtrasa och till och med omslaget till en kondom (jag hoppas att de hade det fint). Och så ner i sopcontainern.
Det som inte syns finns inte. Eller?
Idag gjorde jag en god samhällsgärning. Jag tog en plastpåse och gav mig ut runt mitt förortshus och började plocka. Cigarettpaket, snusdosor, godispapper, gammal tidning, en skurtrasa och till och med omslaget till en kondom (jag hoppas att de hade det fint). Och så ner i sopcontainern.
Det som inte syns finns inte. Eller?
måndag, januari 12, 2009
Ja. Jajamensan. Absolut. Javisst. OK. Självklart. Japp!
Jag vet inte om jag vill se filmen "Yes man!" men som ung teaterstudent föll jag pladask för den kanadensiske teatermannens lära om Acceptera-Blockera. Jag förstod direkt att varje gång jag sa NEJ stoppade jag flödet i både mig själv och allt som skedde runt omkring. Men om jag däremot bejakade skulle något hända och ta mig vidare.
Så blev det. Jag sa alltid JA. Ibland med lätt ödesdigra följder (bada naken i en fontän mitt i natten i Paris är inte en bra idé...)
Jag blev förstås också lurad: "Spela in en singel? - ja, tack, vad roligt att du tycker att jag är så pass bra! - - - Eh, men.... skulle vi inte till studion...?"
Men det där var undantag. Hur mycket roligt, spännande och utvecklande har jag inte fått vara med om - bara för att jag accepterat istället för att blockera.
Nu sitter jag här och tänker att jag måste lära mig att säga Nej. Jag klarar inte allt. Hinner inte allt. Orkar inte allt. Håller jag på att bli instängd, tråkig, feg, avskärmad, stagnerad?
Säg att det inte är så. Säg att jag bara är lite klokare numera.
För i djupet av min själ kommer jag alltid att vara en Bejakare.
Så blev det. Jag sa alltid JA. Ibland med lätt ödesdigra följder (bada naken i en fontän mitt i natten i Paris är inte en bra idé...)
Jag blev förstås också lurad: "Spela in en singel? - ja, tack, vad roligt att du tycker att jag är så pass bra! - - - Eh, men.... skulle vi inte till studion...?"
Men det där var undantag. Hur mycket roligt, spännande och utvecklande har jag inte fått vara med om - bara för att jag accepterat istället för att blockera.
Nu sitter jag här och tänker att jag måste lära mig att säga Nej. Jag klarar inte allt. Hinner inte allt. Orkar inte allt. Håller jag på att bli instängd, tråkig, feg, avskärmad, stagnerad?
Säg att det inte är så. Säg att jag bara är lite klokare numera.
För i djupet av min själ kommer jag alltid att vara en Bejakare.
söndag, januari 11, 2009
Z
Nu har jag i tre dagar slirat runt på Åländska vägar utan salt eller sand, tagit sats i backar och lärt mig att bromsa in i god tid innan en rondell. Jag har ätit Rysk Oxe och fått veta att Ålänningar är riktiga hejare på att svära. Jag har bott ensam på ett hotell som rymmer hundra personer och tröttnat rejält på julvisan som loopades i frukostrummet. Jag har - bitvis med lätt boat-lag* - lagt musikalisk och mental grund till en barockopera tillsammans med en grupp unga sångare. Men taxfree-butiken fick vara. Liksom bloggandet.
Och i varje stund genomsyras jag av glädje och tacksamhet över hur rikt mitt liv är. Att jag får leka, fundera, fantisera på arbetstid, att jag har möjlighet att i mötet med riktiga människor berätta historier om låtsas-människor och på så sätt behandla både mig själv och omvärlden. Att det står i min makt att framkalla skratt, tårar och nya tankegångar.
Om en månad ska jag tillbaka. Just nu känns det alldeles för långt bort.
* (Repetitionsstart kl 9.00 är tidigt redan från början. I min kropp var hon dessutom åtta…)
Och i varje stund genomsyras jag av glädje och tacksamhet över hur rikt mitt liv är. Att jag får leka, fundera, fantisera på arbetstid, att jag har möjlighet att i mötet med riktiga människor berätta historier om låtsas-människor och på så sätt behandla både mig själv och omvärlden. Att det står i min makt att framkalla skratt, tårar och nya tankegångar.
Om en månad ska jag tillbaka. Just nu känns det alldeles för långt bort.
* (Repetitionsstart kl 9.00 är tidigt redan från början. I min kropp var hon dessutom åtta…)
fredag, januari 09, 2009
torsdag, januari 08, 2009
X
Det är lustigt med korsord.
Man tittar på det. Skriver i. Kommer inte på nåt mer. Lägger ifrån sig det.
Tiden går.
Sen tittar man igen. Fyller i. Kommer absolut inte på nåt mer. Lägger ifrån sig det.
Tiden går lite till.
Så tar man fram det på nytt. Kommer på nya lösningar där det förut var helt tomt. Sen blir det stopp.
osv osv...
När jag tänker efter tror jag att det här sättet att upptäcka kunskap och förmåga i sig själv gäller hela livet. Faktiskt.
Man tittar på det. Skriver i. Kommer inte på nåt mer. Lägger ifrån sig det.
Tiden går.
Sen tittar man igen. Fyller i. Kommer absolut inte på nåt mer. Lägger ifrån sig det.
Tiden går lite till.
Så tar man fram det på nytt. Kommer på nya lösningar där det förut var helt tomt. Sen blir det stopp.
osv osv...
När jag tänker efter tror jag att det här sättet att upptäcka kunskap och förmåga i sig själv gäller hela livet. Faktiskt.
onsdag, januari 07, 2009
På väg
Ögon som ser utan att döma.
Som kan fyllas av tårar utan skam.
Och som inte sneglar på sig själv i varje reflektion.
Mun som är bra på att
prata
skratta
kyssas
Starka, känsliga händer som både kan nudda lätt och hålla stadigt.
Ett öppet och fritt hjärta som slår ett extra slag för de utsatta, de behövande.
Som kan fyllas av tårar utan skam.
Och som inte sneglar på sig själv i varje reflektion.
Mun som är bra på att
prata
skratta
kyssas
Starka, känsliga händer som både kan nudda lätt och hålla stadigt.
Ett öppet och fritt hjärta som slår ett extra slag för de utsatta, de behövande.
tisdag, januari 06, 2009
Med all respekt, Kaspar & Co
Nej nu räcker det. Nu står jag inte ut med mer helger.
Jag vill börja jobba!
Visst kan jag visa vördnad för kloka män, men kunde vi inte fått behålla pingsten istället? Trettondagen är på sin höjd en högtid då man småskrattar för sig själv av associationer till Shakespeares brillianta förväxlingar och äter en sista middag med vänner innan vardagen börjar.
Men pingsten! Den helg då man gjorde allt det som inte hanns med under Kristi Himmelfärds-dagarna! Båtar ska målas och sjösättas, trädgårdar ska krattas, sommarhus ska öppnas upp, cykeldäck ska pumpas.
Förberedelserna inför jul får en hel månad.
Varför får vi inte mer tid att mobilisera inför sommaren som är så viktig för oss? En maj-juni-advent?
Jag vill börja jobba!
Visst kan jag visa vördnad för kloka män, men kunde vi inte fått behålla pingsten istället? Trettondagen är på sin höjd en högtid då man småskrattar för sig själv av associationer till Shakespeares brillianta förväxlingar och äter en sista middag med vänner innan vardagen börjar.
Men pingsten! Den helg då man gjorde allt det som inte hanns med under Kristi Himmelfärds-dagarna! Båtar ska målas och sjösättas, trädgårdar ska krattas, sommarhus ska öppnas upp, cykeldäck ska pumpas.
Förberedelserna inför jul får en hel månad.
Varför får vi inte mer tid att mobilisera inför sommaren som är så viktig för oss? En maj-juni-advent?
måndag, januari 05, 2009
St Göran och Draken
"Jag har ett uppdämt behov av att tas omhand" sa hon, och jag förstod så väl.
Där finns mannen med den lätt uppgivna blicken och det lakoniska suckandet, och vips bäddas han omedelbart in i bomull av kvinnorna runt om honom. Han förstås och förlåts, och hur skulle han klara sig utan oss?
Eller kvinnan med fladdrande ögonfransar, hon som tittar storögt på världen, rycker lätt på axlarna som om hon inte var riktigt säker på nånting, och bums står där en hop riddare runt om, beredda att dräpa drakar och styvmödrar.
Men hur många vandrar inte runt med självständiga steg och målinriktade blickar och utstrålar allt annat än snälla-du-kan-du-inte-sköta-om-mig-
en-aning? Betyder inre och yttre styrka ett avsägande av tas-om-hand-
möjligheten? Hur ska jag till exempel nånsin få bli killad i håret igen? Eller bjudas en kopp kaffe på sängen?
Jag kan torka en tår, reda ut en tova, massera en fot eller dräpa en drake.
Men jag kan också behöva skydd ibland.
Så jag undrar: finns den tredje vägen? Att både få vara prinsessan i tornet och riddaren på den vita springaren?
söndag, januari 04, 2009
En vän är borta
Vi samtalade tyst och stilla.
Han gav mig tröst när jag var som mest trasig.
Hans värme lugnade min ensamhet.
Vi samspelade i ordlös kontakt och ogrumlad jämlikhet.
Nu väntar han mig aldrig mer.
Jag saknar honom.
Han gav mig tröst när jag var som mest trasig.
Hans värme lugnade min ensamhet.
Vi samspelade i ordlös kontakt och ogrumlad jämlikhet.
Nu väntar han mig aldrig mer.
Jag saknar honom.
fredag, januari 02, 2009
Alltings början
Nu har det vänt.
Nu blir det ljusare.
Nu har det oskrivna året gett oss förhoppning, beslutsamhet och mod.
Nu ska nyårslöften infrias.
Jag gav inga, för jag har redan ställt in min kompass mot det som bygger upp och stärker, mot kärlek och ljus. Jag har uppdaterat min garderob, bytt hårfärg, gått på gym, ätit nyttigt och hittat balans och ro i sinnet. Det här året kommer att bli ett strålande år.
Vilka beslut har du tagit och vilka vägar tänker du gå 2009?
Nu blir det ljusare.
Nu har det oskrivna året gett oss förhoppning, beslutsamhet och mod.
Nu ska nyårslöften infrias.
Jag gav inga, för jag har redan ställt in min kompass mot det som bygger upp och stärker, mot kärlek och ljus. Jag har uppdaterat min garderob, bytt hårfärg, gått på gym, ätit nyttigt och hittat balans och ro i sinnet. Det här året kommer att bli ett strålande år.
Vilka beslut har du tagit och vilka vägar tänker du gå 2009?
torsdag, januari 01, 2009
Inför 2009
"Fantasi är allt.
Det är en förhandsvisning av livets kommande attraktioner."
Albert Einstein
Det är en förhandsvisning av livets kommande attraktioner."
Albert Einstein
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)